Varför ser vi faror överallt? Så lurar din hjärna dig att leva i rädsla

Det beror inte på karaktärsfel, utan på att din hjärna fortfarande tror att du jagas av rovdjur på savannen. 

Psykiatern Anders Hansen förklarar varför vi måste förstå vår biologiska historia för att kunna hantera det moderna livet.

Vi lever i en digitaliserad värld med ett överflöd av mat och trygghet, men inuti våra kranium sitter en maskin som är kalibrerad för en helt annan tid. 

I sin nya bok ”Hjärnans akilleshälar” djupdyker Anders Hansen i varför vi fungerar som vi gör – och varför våra känslor så ofta känns alldeles för stora för de situationer vi befinner oss i.

Enligt Anders Hansen är grundproblemet enkelt: hjärnan bryr sig inte om din lycka.

– Hjärnan bryr sig inte om vi är lyckliga, harmoniska eller moraliska. 

Den finns inte för att vi ska kunna tänka eller känna känslor. 

Den bryr sig bara om att vi klarar livhanken, säger han, enligt mediet MåBra. 

Överlevnad framför välmående

Anledningen till att vi kan drabbas av panik inför ett föredrag eller ligga sömnlösa av oro är att hjärnan tolkar sociala risker som livshotande faror. 

På stenåldern var gruppen allt; att bli utesluten var likställt med en dödsdom. 

Därför är vi än idag programmerade att till varje pris passa in.

Hansen menar att detta förklarar varför vi ibland blir ”dumma i huvudet” i grupp. 

Vår instinkt att tillhöra en gemenskap är så stark att vi kan bli resistenta mot fakta om de går emot gruppens åsikter. 

Att tycka annorlunda var historiskt sett förenat med livsfara.

Känslorna är din inre kompass

Många önskar att de kunde stänga av jobbiga känslor, men utan dem skulle vi bli handlingsförlamade. 

Känslorna fungerar som ett snabbspår för beslutsfattande. 

Problemet är att hjärnan inte ser skillnad på en aggressiv medtrafikant och en tjuv som försöker stjäla ditt sista mål mat.

– Känslor finns inte för att vi ska ha ett rikt inre liv. 

De finns för att vi ska överleva. 

Och de är anpassade till en värld där det inte fanns lagar och poliser, förklarar Anders Hansen.

Att vi ofta ser hinder istället för möjligheter har också varit en framgångsrik strategi. 

Att ana en fara för mycket var ofarligt, men att missa en fara var katastrofalt. 

Därför är nästan all oro vi upplever idag biologiskt sett överdriven.

Varför vi aldrig blir nöjda

En annan av våra ”akilleshälar” är den ständiga jakten på mer. 

Trots att vi lever i materiellt överflöd är vi ofta kroniskt otillfredsställda. 

Enligt Hansen var det historiskt sett livsfarligt att sänka garden och känna sig nöjd.

– Man får aldrig nog. Jag har insett att det här inte är en brist, det är en funktion, säger han.

Genom att förstå att missnöje och oro är biologiska funktioner snarare än personliga misslyckanden, hoppas Hansen att vi kan bli mer förlåtande mot oss själva. 

Det handlar om att inse att din hjärna inte är trasig – den gör bara precis det den är skapt för att göra.