Ida Hansson
Att börja i terapi ses ofta som ett viktigt steg mot förändring.
Men enligt en genomgång i HuffPost är det många som, utan att märka det, försvårar processen för sig själva.
Flera terapeuter och psykologer pekar på återkommande mönster som kan göra att samtalen tappar kraft. Psykiatern Sue Varma och terapeuten Nina Tomkiewicz är två av experterna som lyfter fram vanliga fallgropar.
Det handlar inte om brist på motivation. Snarare om vanor, förväntningar och ibland ren otålighet.
Orealistiska förväntningar
Enligt Sue Varma är det vanligt att människor avbryter terapin tidigt, särskilt om de inte märker tydlig förbättring efter första mötet.
Förväntan om snabba resultat kan skapa besvikelse.
Flera experter betonar att förändring sällan sker i ett enda avgörande ögonblick. Processen är ofta ojämn och kräver uthållighet.
Tomkiewicz menar också att många ser terapi som en lösning som ska levereras utifrån. När livet fortsätter vara rörigt uppstår lätt känslan av att inget fungerar.
Att hålla igen
Ett annat misstag är att försöka framstå som rationell och samlad i samtalet. Terapeuten Caitlyn Oscarson beskriver hur klienter ibland filtrerar bort ilska, skam eller sårbarhet för att låta mer balanserade.
Känsliga ämnen skjuts upp. Det kan röra sex, ekonomi eller beroendeproblematik. Just de delarna är ofta centrala, men svårast att närma sig.
Att ägna hela sessioner åt att ventilera frustration utan att stanna upp och reflektera kan också bli en återvändsgränd. Bekräftelse ger lättnad, men förändring kräver mer än så.
För stort fokus på omgivningen
Tomkiewicz ser ofta att klienter lägger tyngdpunkten på yttre faktorer – partnern, arbetsplatsen, samhället. Visst påverkar omständigheter, men om allt ansvar placeras utanför en själv minskar handlingsutrymmet.
En annan fallgrop är att förvänta sig att terapeuten ska leverera färdiga svar.
Enligt experterna är rollen snarare att ställa frågor som hjälper personen att själv se mönster och alternativ.
Flera påpekar också vikten av att säga ifrån om något inte känns hjälpsamt. Terapi är ett samarbete.
Arbetet mellan samtalen
Psykoterapeuten Meg Gitlin framhåller att samtalen bara är en del av helheten. Nya insikter behöver testas i vardagen för att få effekt.
Små praktiska detaljer kan också påverka, särskilt vid digitala möten. Att svara på mejl eller låta sig störas under sessionen signalerar att processen inte prioriteras fullt ut.
Sammanfattningsvis beskriver experterna terapi som något som kräver aktiv medverkan. Inte perfektion – men närvaro, tålamod och en vilja att faktiskt pröva något annorlunda.
Källa: HuffPost
