Europa fyller tomrummet efter Trump i Ukraina – men USA sitter fortsatt med nyckeln

Farhågorna om ett västligt sammanbrott kom dock på skam. I stället klev Europa fram – med rekordbelopp. Men bakom miljarderna finns fortsatt amerikanskt beroende och en tydlig spricka inom EU.

Militärstödet ökade kraftigt

Enligt en ny sammanställning från Kiel Institute for the World Economy ökade de europeiska ländernas militära stöd till Ukraina med 67 procent under 2025. Det finansiella stödet steg med 59 procent, skriver TV 2. 

– För ett år sedan var vi alla rädda för att Trump skulle stoppa stödet och att vi i Europa inget kunde göra själva. Men så blev det tydligtvis inte. Vi har lyckats lyfta uppgiften 100 procent, säger Christine Nissen, chefanalytiker vid Tænketanken Europa.

Samtidigt varnar hon för att tolka siffrorna som att Europa nu klarar sig på egen hand.

– Vi har helt enkelt inte tillräckligt på hyllorna, och vi har inte heller förmågan att producera det själva ännu.

Europa betalar – USA levererar

Ett centralt verktyg i den nya situationen är PURL-initiativet (Prioritized Ukraine Requirements List). Avtalet slöts sommaren 2025 mellan Natos generalsekreterare Mark Rutte och president Donald Trump.

Upplägget är enkelt: Nato-länder köper vapen och ammunition direkt från amerikanska lager – men det är de europeiska allierade som betalar.

– Det är en hybridlösning, säger Peter Viggo Jakobsen, lektor vid Forsvarsakademiet.

– Vi betalar räkningen så länge Trump låter maskinen rulla. Men det betyder också att vi fortfarande står med ett problem om amerikanerna plötsligt inte vill sälja till oss.

Vid slutet av 2025 hade 24 givarländer avsatt minst 3,7 miljarder euro till ordningen. Det har säkrat leveranser av bland annat Patriot-luftförsvar och HIMARS-system – vapentyper som Europa ännu inte kan producera i tillräcklig takt.

EU räddade Ukraina i sista stund

Parallellt har EU blivit den dominerande finansiären av Ukrainas ekonomi. Under 2025 stod EU för 89 procent av Europas samlade finansiella och humanitära stöd.

Men i december såg det mörkt ut. Preliminära siffror visade att stödet inte matchade Ukrainas behov, och experter varnade för risk för statsbankrutt i början av 2026.

I elfte timmen nåddes en uppgörelse. EU:s stats- och regeringschefer enades om ett historiskt lån på 90 miljarder euro. Europaparlamentet väntas ge sitt slutliga godkännande inom kort.

– Det är helt enkelt ”last minute”. Vi ser det igen och igen i EU – vi kan först samla oss när alternativet är för skrämmande. Det är bokstavligen så att Ukraina skulle gå i konkurs veckan efter om vi inte blev eniga, säger Christine Nissen.

Av lånet är 60 miljarder euro öronmärkta för att bygga upp Ukrainas egen försvarsindustri.

Militärexperten Anders Puck Nielsen vid Forsvarsakademiet menar att den gemensamma EU-finansieringen gör stödet mer hållbart.

– Det gör stödet mer långsiktigt, eftersom det inte bara är några få länder som bär merparten av bördan.

Christoph Trebesch, som leder Ukraine Support Tracker vid Kiel Institute, framhåller att modellen också ger en mer rättvis fördelning mellan medlemsländerna, eftersom finansieringen sker på EU-nivå och speglar ländernas BNP.

”Den danska modellen” sprider sig

Samtidigt har en ny strategi vuxit fram: att köpa vapen direkt från ukrainska fabriker. Modellen, som först lanserades av Danmark, har nu tagits över av minst tio andra länder.

– Ukrainarna har visat att de kan producera mest per dollar. De har optimerat sin industri så att pris är en avgörande faktor, säger Anders Puck Nielsen.

Andelen stöd som går till inköp i Ukraina har ökat från 4 procent i slutet av 2024 till 22 procent under andra halvåret 2025, enligt Kiel Institute. Ukrainas produktionskapacitet bedöms ha vuxit 35 gånger sedan krigets början.

Christine Nissen ser utvecklingen som nödvändig:

– Vi ser ett skifte från att tänka i lagerstöd till att faktiskt producera själva. Det är bättre för Ukraina i längden att bygga upp sin egen förmåga.

Djup spricka i Europas stöd

Trots ökad samordning döljer siffrorna en tydlig geografisk obalans. Nord- och Västeuropa stod 2025 för omkring 95 procent av den europeiska militära hjälpen.

Skillnaden är markant i förhållande till BNP:

• Nordeuropa står för 8 procent av Europas BNP men levererade 33 procent av det militära stödet.
• Sydeuropa står för 19 procent av BNP men bidrog med endast 3 procent av stödet.

Peter Viggo Jakobsen beskriver det som ett ”närhetsprincip”.

– Vi fokuserar på det vi är rädda för. De länder som inte vill hjälpa Ukraina får i stället själva hantera flyktingströmmar och migrationsutmaningar över Medelhavet. Den solidaritet där alla bidrar till allt kan man glömma.

Han varnar också för dansk självgodhet.

– I stället för att stå i Danmark och slå oss för bröstet borde vi minnas att det inte är länge sedan vi själva var ett land som inte ville bidra. Vi har fortfarande ett försvar som inte fungerar. Vi ska vara glada att det finns 900 000 ukrainare mellan oss och Ryssland.

USA håller fortfarande i trumfkorten

Trots att Europa nu finansierar hela stödet sitter USA kvar med avgörande maktmedel.

Frankrikes president Emmanuel Macron har hävdat att Frankrike levererar två tredjedelar av Ukrainas underrättelser. Men enligt experter har USA fortfarande det teknologiska övertaget och kontrollerar de mest kritiska måldata.

– Även om amerikanerna inte längre betalar pengar eller levererar gratis vapen är de fortfarande navet, säger Peter Viggo Jakobsen.

Genom att stoppa exportlicenser eller reservdelar kan Washington i praktiken förlama system som Europa betalat för via PURL.

– Om amerikanerna slutar dela underrättelser, stänger av Starlink och bryter den ”kill-chain” som håller Ukraina kvar i kriget, då står vi med ett problem vi inte kan lösa i Europa, säger Anders Puck Nielsen.

Han pekar särskilt på Patriot-systemet som bevis på Europas sårbarhet: det saknas egna produktionslinjer som kan matcha USA.

Enligt experterna är Europa fortfarande långt ifrån att klara sig utan amerikanskt stöd. Att bygga upp egen satellitkapacitet och kommunikationssystem på samma nivå kan ta fem till tio år.

Det innebär att Europa just nu betalar för att hålla läget stabilt – snarare än för att säkra en avgörande seger.

Källa: TV 2