Asger Risom
En ny studie hävdar att långkedjiga kolvätemolekyler som hittats av NASA:s rover Curiosity på Mars är svåra att förklara enbart genom icke-biologiska processer, även om forskarna avstår från att hävda att det rör sig om bevis för forntida liv.
En ny vetenskaplig studie ger ytterligare tyngd åt en av de mest fascinerande upptäckterna som NASA:s rover Curiosity har gjort: långkedjiga kolvätemolekyler på Mars som är svåra att förklara enbart genom icke-biologiska processer.
Molekylerna — kända som alkaner — upptäcktes förra året efter att Curiosity borrade i vad som tros vara en uråldrig sjöbotten. Forskare föreslog inledningsvis att de skulle kunna vara rester av fettsyror, viktiga komponenter i cellmembran på jorden.
Även om fyndet ligger långt ifrån ett bevis på forntida liv på Mars har det fortsatt att väcka vetenskapligt intresse.
Strålning komplicerar bilden
I en studie som publicerats i tidskriften Astrobiology undersökte ett team lett av Alexander Pavlov vid NASA:s Goddard Space Flight Center hur miljontals år av strålningsexponering skulle ha påverkat de organiska föreningarna efter att Mars förlorade en stor del av sin atmosfär.
Resultaten tyder på att den ursprungliga koncentrationen av dessa långkedjiga molekyler måste ha varit betydligt högre än vad som i dag observeras.
Även efter att ha tagit hänsyn till kända icke-biologiska källor — såsom kolrikt damm och leverans via meteoriter — konstaterade forskarna att abiotiska förklaringar ensamma har svårt att förklara de uppmätta nivåerna.
”Vi menar att så höga koncentrationer av långkedjiga alkaner är oförenliga med de få kända abiotiska källorna till organiska molekyler på det forntida Mars”, skrev teamet.
Biologiska processer förblir plausibla
En teori går ut på att organiska molekyler kan ha ackumulerats för miljarder år sedan när Mars hade en tjockare atmosfär, vilket gjorde det möjligt för kolföreningar som levererades av meteoriter att bestå.
Pavlov och hans kollegor drog dock slutsatsen att en kombination av kända abiotiska mekanismer fortfarande inte räcker för att förklara den uppskattade ursprungliga förekomsten.
Det lämnar biologiska processer — liknande dem som observeras på jorden — som en plausibel förklaring, om än inte en bekräftad sådan.
Forskarna var noga med att undvika definitiva påståenden om liv på Mars. De medgav att okända kemiska processer fortfarande kan existera och potentiellt förklara resultaten.
”Vi instämmer i Carl Sagans påstående att extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis”, skrev de och betonade att en bekräftelse av liv bortom jorden skulle kräva flera oberoende bevislinjer.
Ett steg, inte en slutsats
Mars var en gång hem för vidsträckta sjöar, floder och möjligen hav, vilket gör planeten till en av de mest lovande platserna i sökandet efter tidigare liv i vårt solsystem.
Förekomsten av långkedjiga organiska molekyler utgör ytterligare en pusselbit — men inte det slutliga svaret.
Teamet efterlyser ytterligare experiment för att bättre förstå hur strålning förändrar sådana molekyler under Marsliknande förhållanden.
För närvarande representerar resultaten en övertygande ledtråd — en som håller möjligheten till forntida liv på Mars mycket levande.
Källor: Futurism; Astrobiology
