Ida Hansson
Hon har följt många människor under deras sista tid i livet. Och det finns en sak som ofta återkommer – något flera önskar att de hunnit göra.
Nu vill hon att fler tänker på det i god tid.
Det som aldrig hann bli klart
Carol Tefler arbetar inom palliativ vård i Glasgow och har mött patienter i livets slutskede sedan 2020, enligt Metro.
Hon minns särskilt en person som ville göra en minneslåda till sina barn. Patienten talade om hur viktigt det var att lämna något personligt efter sig, något barnen kunde bära med sig.
Arbetet sköts upp gång på gång eftersom orken inte fanns just den dagen. Carol erbjöd sig att hjälpa till, men till slut orkade patienten inte längre. Lådan blev aldrig färdig.
Ett sätt att bli ihågkommen
Carol berättar att många är rädda för att bli bortglömda. Att livet ska gå vidare utan dem.
En minneslåda kan bli ett sätt att skapa något bestående. Den kan innehålla fotografier, brev, smycken eller föremål som haft betydelse i vardagen.
Det kan handla om små saker som får stor betydelse – en favoritgodis, ett gammalt biobiljettstubbe, ett paket näsdukar som alltid låg i fickan.
För familjen kan just de detaljerna säga mer än stora ord.
En kvinna skrev 35 födelsedagskort till sin dotter, ett för varje år fram till 70-årsdagen. En annan fyllde en glasburk med lappar om saker hon ville att sitt barnbarn skulle veta när hon blev äldre.
För dem som är kvar
Enligt Carol är minneslådan minst lika viktig för de anhöriga. Hon har sett hur familjer reagerar när de hittar dem – ibland långt efter begravningen.
Det blir en sista hälsning. Ett bevis på omtanke.
De flesta väljer att inte överlämna lådan personligen. I stället ser de till att den finns där, att den kommer att hittas när tiden är inne.
Behöver inte vänta
Carol menar att man inte måste vara dödligt sjuk för att börja tänka på saken. I intervjun med Metro säger hon att vi planerar nästan allt i livet – men sällan vår bortgång.
Hon har själv gjort minneslådor till sina egna barn och sin partner.
Det behöver inte vara stort eller avancerat. Ett brev, några bilder, några rader om vad som varit viktigt.
För den som lämnar, och för familjen som ska gå vidare.
Källa: Metro
