Johanna Ekman
Strikta klädregler och ett totalförbud från skolkafeterian.
Nollningsprocessen på Hersby gymnasium har blivit föremål för intensiva diskussioner, både bland föräldrar och elever.
Nollningen, som pågår under flera månader, innefattar förnedringstävlingar, förbud för förstaårselever att vistas i skolkafeterian och regler kring klädsel.
Trots att flera elever vittnar om att vissa regler inte alltid efterlevs strikt, är det tydligt att nollningen är en djupt rotad tradition på skolan, rapporterar Mitt i.
”Det stämmer att man inte får vara i kafeterian som etta. Annars är en hel del regler mer på skämt,” säger en elev som går första året på ekonomiprogrammet.
En annan elev bekräftar denna bild och berättar hur hen brutit mot klädkoderna utan några påföljder.
”Jag bröt mot deras regler första dagen och hade linnebyxor, men det hände ingenting. Men om ettor är i kafeterian blir de utskickade. Jag har inte sett någon etta sätta sin fot där,” säger eleven.
Skolans rektor, Patrik Nimmerstam, har fått kännedom om dessa problem genom både samtal med elever och föräldrar samt genom diskussioner i olika Facebookgrupper. Trots detta menar han att skolan inte kan agera utan mer konkret information.
Han betonar att skolan årligen informerar om att nollning inte tolereras och att skolledningen tar situationen på allvar. Förra året agerade man genom att informera polis och fältkuratorer om en planerad nollningsfest, samt föräldrarna för att avråda sina barn från att delta.
Skolan har vidtagit flera åtgärder för att motverka nollningen. Bland annat har man tagit bort en yta på skolgårdens gräsmatta där tredjeårselever tidigare brukade sitta och kommentera de yngre eleverna. Närvaron av vuxna på skolan har också ökat, och personal i skolledningen har flyttats närmare entrén och kafeterian.
På frågan om skolan borde haft bättre kontroll över situationen, svarar Nimmerstam:
”Det är tusen elever och vi kan aldrig se allt som händer. Ibland är det också subtilt, med blickar och sådant som inte är lätt att ta på. Vi behöver något konkret för att komma åt kränkningarna.”
Nimmerstam betonar att det inte är acceptabelt att elever mår dåligt, även om skolans trygghetsmätningar visar att de flesta elever upplever en trygg miljö.
