Järntillskott kan vara viktigt vid konstaterad järnbrist, men mer järn är inte automatiskt bättre.
För höga doser kan ge magbesvär och långvarigt överskott kan i värsta fall skada kroppen. Därför bör järn inte tas på chans, särskilt inte i höga doser.
Järntillskott kan ge tydliga varningssignaler
Järnbrist kan bland annat orsaka trötthet, svaghet, yrsel och andfåddhet.
Men samma symtom kan ha många andra orsaker, vilket gör blodprov viktigt innan behandling med järntillskott påbörjas.
Personer med rikliga menstruationer löper exempelvis större risk för järnbrist på grund av blodförlust.
Även nedsatt upptag i mag-tarmkanalen kan ligga bakom.
Samtidigt finns en risk i att själv börja ta stora mängder järn.
Amerikanska National Institutes of Health, NIH, anger 45 milligram järn per dag som den övre tolerabla intagsnivån för vuxna från samtliga källor, skriver Huffpost.
Gränsen gäller friska personer och ska inte förväxlas med de högre doser som läkare kan ordinera under en begränsad tid för att behandla järnbristanemi.
Många renodlade järntillskott innehåller omkring 65 milligram järn per dos, enligt NIH.
Det innebär att en behandlingsdos kan ligga över den generella övre intagsnivån och är ytterligare ett skäl att följa medicinska rekommendationer i stället för att själv höja dosen.
Vanliga tecken på att järntillskott orsakar problem är förstoppning, illamående, magont, kräkningar och diarré. Höga doser kan också påverka kroppens upptag av zink.
För mycket järn kan få allvarliga följder
Problemet är inte bara tillfälliga magbesvär.
Vid järnöverskott kan järn ansamlas i kroppen och på sikt bidra till skador på bland annat lever och hjärta.
Risken är särskilt relevant för personer med ärftlig hemokromatos, en sjukdom där kroppen lagrar för mycket järn.
Obehandlad hemokromatos kan enligt NIH bland annat leda till levercirros och hjärtsjukdom.
Personer med sjukdomen rekommenderas att undvika järntillskott om de inte fått andra instruktioner av vården.
American Society of Hematology lyfter samtidigt fram järnbehandling som ett alternativ vid konstaterad järnbrist, vilket understryker skillnaden mellan medicinskt motiverad behandling och att ta tillskott utan att veta om en brist faktiskt finns.
Den som tar järntillskott och får återkommande besvär bör därför inte automatiskt öka eller fortsätta dosen på egen hand.
Blodprover och medicinsk bedömning kan visa om järnbrist verkligen föreligger och vilken behandling som i så fall behövs.