Trumps diplomatiska vecka: Begränsad makt blottas i möten med FN och Kina

Donald Trump inledde en av sin andra presidentskaps mest intensiva diplomatiska veckor med gott om tillfällen att demonstrera amerikanskt inflytande.

Världsledare samlades i FN. Kinas president Xi Jinping anlände för ett uppmärksammat besök i Vita huset. Krig som involverade Iran och Ukraina erbjöd Trump möjligheter att presentera sig som den ”dealmaker” han länge hävdat sig vara.

Vid veckans slut hade dock ett annat tema framträtt.

Utländska regeringar verkade alltmer villiga att stå emot Washington, samtidigt som flera av Trumps största internationella ambitioner förblev olösta. Till och med det noggrant arrangerade mötet med Xi gav relativt blygsamma offentliga resultat.

Trump lät visserligen mäktig.

Att få alla andra att följa med visade sig vara mer komplicerat, har Reuters konstaterat.

Trump anlände till FN redo att visa sin styrka

Trump använde sitt tal vid FN:s generalförsamling på tisdagen för att presentera en kompromisslöst kraftfull version av amerikansk utrikespolitik.

Iran fick kanske den skarpaste varningen.

Trump hotade att ”förinta” landet om Teheran inte gick med på ett avtal, samtidigt som han försvarade kriget som USA och Israel inledde den 28 februari.

Venezuela utgjorde ett annat exempel på presidentens världsbild.

”Segraren tillhör bytet”, förklarade Trump när han försvarade sin tvångsinriktade strategi gentemot det oljerika sydamerikanska landet.

Sådan retorik passade väl ihop med Trumps deklaration att ”Amerika är tillbaka”.

Ändå illustrerade veckan också skillnaden mellan att besitta enorm militär och ekonomisk makt och att framgångsrikt omvandla den till politiska överenskommelser.

Xi anländer med eget inflytande

Torsdagens toppmöte med Xi gav Trump kanske hans största prövning.

Ceremonier fanns det gott om. Större genombrott var svårare att hitta.

Enligt källmaterialet var det tydligaste resultatet en två månaders förlängning av den befintliga handelsvapenvilan mellan USA och Kina, vilket gav världens två största ekonomier mer tid innan en potentiell ny upptrappning.

Flera betydligt större tvister förblir olösta, inklusive Taiwan, artificiell intelligens och handel.

Kinesiska statliga medier rapporterade att Xi privat uppmanade Trump att motsätta sig Taiwans självständighet. Taiwan, som Peking gör anspråk på som sitt territorium, förblir en av de mest känsliga frågorna som skiljer Kina och USA åt.

Trump undvek att offentligt betona meningsskiljaktigheter med sin gäst.

Brett Bruen, en före detta utrikespolitisk rådgivare i Obama-administrationen som nu leder konsultfirman Global Situation Room, såg en slående kontrast mellan Trumps bredare retorik och hans behandling av Xi.

”Trump ser sig själv ta oss tillbaka till en värld där makt går före rätt”, sade Bruen.

”Men det är anmärkningsvärt att han blir helt vacklande när det gäller Xi Jinping och Kinas stigande makt.”

Detta är Bruens bedömning snarare än en etablerad slutsats om Trumps motiv eller förhandlingsposition.

Peking besitter dock betydande ekonomiskt inflytande, särskilt genom Kinas dominerande ställning inom sällsynta jordartsmetaller som används av teknik- och biltillverkare.

Vita huset avvisar idén om att Trump har stött på patrull

Trumps administration bestrider den bredare antydan att hans internationella agenda har stannat av.

En tjänsteman i Vita huset sade till Reuters att presidentens FN-tal belyste ”hans olika framgångar med att främja USA:s intressen runt om i världen”, inklusive att förhindra Iran från att skaffa ett kärnvapen.

Iran har konsekvent hävdat att dess kärnenergiprogram är fredligt.

Administrationen kan också peka på utrikespolitiska framgångar som nämns i källmaterialet, inklusive en vapenvila i Gaza och tillfångatagandet av Venezuelas ledare.

Iran utgör en betydligt mer envis utmaning.

Nästan sju månader efter att USA och Israel inledde sin attack fortsätter konflikten. Striderna har stört energiförsörjningen och spridit sig till andra delar av regionen, inklusive Jemen och sjöfartskorridoren i Röda havet.

Trump försvarade sitt beslut i FN samtidigt som han insisterade på att USA:s position hade stärkts.

Politiska konsekvenser på hemmaplan är dock svårare att ignorera, då högre bränslepriser och allmän missnöje med konflikten kommer strax före mellanårsvalet i november.

Allierade blir bekvämare med att säga nej

Motståndet har inte enbart kommit från amerikanska motståndare.

Europeiska och asiatiska allierade har i stort sett avböjt Trumps krav på hjälp med Iran-konflikten, enligt källmaterialet.

Vissa ledare använde också FN-mötet för att kritisera den typ av internationell ordning de anser att Trumps strategi uppmuntrar.

Frankrikes president Emmanuel Macron varnade för en ”återgång till djungelns lag”.

Länder, hävdade Macron, stod inför ett val mellan ett internationellt system dominerat av tvång och makt eller ett ”civiliserat internationellt samhälle”.

Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva levererade sitt eget skarpa budskap när han kritiserade utländsk inblandning inför Brasiliens val i oktober.

”Vi behöver inga hangarfartyg som patrullerar våra vatten, vi behöver samarbete för att stoppa flödet av vapen och pengar som underblåser brottslighet”, sade Lula.

Inget av uttalandena i sig fastställer att ledarna helt avvisade amerikanskt ledarskap, men båda illustrerade det offentliga motstånd som Trump mötte under en vecka som delvis var utformad för att visa upp hans internationella inflytande.

Vita huset tillbakavisade den tolkningen.

Enligt en administrationstjänsteman som citerades i källan var Trump ”inte intresserad av att posera utan av resultat”.

Tjänstemannen hävdade också att vissa ledare lät betydligt annorlunda under privata samtal med Trump än de gjorde offentligt.

Ukraina vägrar att erbjuda en enkel lösning

Trumps problem sträcker sig till kriget mellan Ryssland och Ukraina.

Hans försök att övertala båda sidor att acceptera även en begränsad vapenvila som omfattar energiinfrastruktur misslyckades med att ge betydande framsteg, enligt källmaterialet.

Grönland erbjuder ett annat exempel där Trumps ursprungliga ambitioner mötte praktiska begränsningar.

Trump har säkrat ett avtal med Danmark och Grönland som tillåter en utökad amerikansk militär närvaro på den arktiska ön.

Ett sådant arrangemang ligger långt ifrån hans tidigare insisterande på att Amerika skulle ”äga” Grönland, inklusive hans vägran att vid ett tillfälle utesluta att använda våld för att erhålla territorium som tillhör en annan NATO-medlem.

Eurasia Groups president Ian Bremmer anser att andra länder har noterat den klyftan mellan Trumps krav och de slutliga resultaten.

”För ett år sedan vågade få länder trotsa Trump”, skrev Bremmer.

”Nu är Kanada, Europa, Kina, Iran, Ryssland och andra alla mer villiga att säga nej.”

Bremmers observation är en analytisk bedömning snarare än ett mätbart fynd, men flera konfrontationer under Trumps diplomatiska vecka gav exempel på regeringar som vägrade att ge Washington allt det ville ha.

Mellanårsvalet lägger till ytterligare en tidsfrist

Utländska ledare har också att göra med en president som närmar sig ett betydelsefullt inhemskt val.

Republikanerna möter väljarna den 3 november med kontrollen över kongressen på spel. En förlust av endera kammaren skulle kunna lägga ytterligare begränsningar på Trumps återstående presidentskap.

Mer än två år skulle fortfarande återstå av hans mandatperiod efter valet, men utländska regeringar har sina egna politiska kalendrar och skäl att beräkna hur mycket inflytande Washington kan utöva.

Iran är fortfarande i krig trots Trumps militära kampanj. Ryssland och Ukraina är fortfarande långt ifrån varandra. Allierade har avböjt att ansluta sig till Iran-konflikten. Kina anlände till Washington med ekonomiskt inflytande som begränsade Trumps handlingsutrymme.

Inget av detta gör USA maktlöst.

Snarare visade veckan något mindre dramatiskt och kanske mer betydelsefullt: Amerikansk makt garanterar inte amerikansk efterlevnad från alla andra.