Ljudet av däck mot vägbanan är en ständig följeslagare under bilresan.
Trots moderna fordons tysta kupéer, avancerad brusreducering och tjocka glasrutor hörs ändå ett tydligt dån så fort hastigheten stiger på landsvägen.
Många bilförare reflekterar sällan över underlaget så länge det är jämnt och fritt från hål.
Ytan vi färdas på dygnet runt har dock avgörande betydelse för hur tyst och bekväm resan faktiskt blir.
Tidningen Teknikens Värld har pratat med Trafikverkets specialist Erik Oscarsson för att reda ut varför vägljudet är så svårt att få bort.
Det handlar om en komplicerad balansakt mellan hållbarhet, ekonomi och teknik på svensk mark.
Därför bullrar det
Vägbeläggningar byggs upp i flera lager där det översta kallas för slitlager.
På tungt trafikerade sträckor används oftast en stenrik asfalt som står emot slitage från dubbdäck.
Nackdelen är att materialet blir bullrigt när de finaste delarna nöts bort och större stenar tittar fram.
”ABS är den som bullrar allra mest. Den är stenrik och efter något år, när trafiken slitit bort finmaterialet sticker det upp stora stenar. Det är de stenarna som bullrar”, förklarar Erik Oscarsson.
Tystare alternativ har problem
För att dämpa bullret finns dränerande asfalt som sväljer ljud tack vare en porös struktur.
Metoden har testats framgångsrikt på vissa håll i landet, bland annat längs E4 vid Huskvarna där lösningen har fungerat bra sedan 2010.
Ett stort problem är att porerna i den tysta asfalten snabbt täpps igen av smutspartiklar och däckrester på andra platser.
Dessutom innebär materialet betydligt högre kostnader för både anläggning och underhåll jämfört med vanliga alternativ.
I länder längre söderut i Europa upplevs vägarna ofta som tystare.
Anledningen är att mildare vintrar gör det möjligt att använda mjukare och mindre stenar i beläggningen utan att dubbdäck förstör ytan.
”Om man ska se någon framtidsvision så är det nog kring ABD. Vi vet att den fungerar när det gäller att dämpa ljud. Problemet är hållbarheten”, säger Erik Oscarsson till Teknikens Värld.