Mimmo Wiestål Fischetti
Fastläkarsystemet i Norge lyfts som förebild: ger trygghet, bättre hälsa och färre sjukhusbesök.
Nästan alla i Norge har en fast läkare – någon de känner, som känner dem, och som följer dem livet ut. I Sverige ser det helt annorlunda ut. Mindre än var tredje svensk upplever att de har en egen läkare. Samtidigt visar både forskning och erfarenhet att personlig kontinuitet i vården kan minska både dödlighet och antalet sjukhusbesök.
En modell som ger resultat – och trygghet
I Norge har över 97 procent av befolkningen en egen fast läkare, som de är listade hos. Det här systemet infördes redan i början av 2000-talet och har blivit en självklar del av norsk primärvård. Läkarna arbetar nära sina patienter under lång tid, vilket ger en starkare relation, snabbare hjälp och bättre förståelse för individens behov.
– När jag hör att ni i Sverige inte har det, så tänker jag: hur går det till? Är det ens möjligt att inte ha en egen läkare? säger Katrin Elise Olsen, patient i Oslo, skriver SVT Nyheter.
Svensk vård halkar efter – trots larm från myndigheter
Socialstyrelsen slog i maj fast att Sverige måste öka antalet patienter med fast läkare. Idag är det vanligast att svenskar är listade på en vårdcentral – men det innebär sällan att man träffar samma läkare varje gång. Resultatet? Mer stress, längre vårdkedjor och bristande kontinuitet.
Glesbygd? Inga problem – Norge har ett system för det också
SVT har besökt både Oslo och en av Norges nordligaste kommuner för att ta reda på hur det norska systemet fungerar i praktiken. Nyckeln är ett välfungerande rotationssystem där läkare turas om att täcka upp för varandra i glesbygden. Det gör att även de som bor långt från städer får tillgång till sin egen läkare.
Varför har inte Sverige följt efter?
Trots att systemet i Norge lyfts fram som både effektivt och uppskattat har Sverige inte infört något liknande nationellt. Orsakerna är flera – politiska beslut, resursbrist och en vårdstruktur som ser annorlunda ut. Men frågan växer sig allt starkare: varför ska inte också svenskar ha rätt till en läkare som känner dem?