Mimmo Wiestål Fischetti
Det är inte alltid svek och stora bråk som får kärleken att krackelera. Ofta är det de små, omedvetna vanorna som i längden bryter ner tilliten och närheten – utan att vi ens märker det.
Små ordval. En bortviftad känsla. En vana som blivit slentrian. Det är inte alltid dramatiska kriser som förstör en relation – ibland räcker det med att vi stänger av autopiloten för sent.
Enligt parterapeuter är det ofta just de där vardagliga mönstren som långsamt nöter ner relationen. Här är fem vanliga vanor att se upp med – och hur ni bryter dem innan det är för sent, det skriver hälsosajten MåBra.
Du skämtar bort allvaret
Ett skämt kan kännas som en trygg väg ut ur ett svårt samtal – men det kan också upplevas som avståndstagande. När du undviker det svåra med humor, kanske din partner känner sig osedd.
Gör så här i stället: Våga visa att det är jobbigt. Säg “det här är svårt att prata om för mig, men jag vill försöka.” Ärlighet smälter ofta isen bättre än ett skämt.
Ni har slutat dejta – utan att märka det
Kärlek i vardagen är fint, men när varje kväll ser likadan ut riskerar relationen att bli… tråkig. Samma serie, samma takeaway, samma soffa.
Gör så här i stället: Små förändringar räcker. Laga något nytt ihop, gå en kvällspromenad, eller boka en spontan aktivitet. Det handlar inte om stora gester – utan om att visa vilja.
Du pratar med alla – utom den du lever med
Vänner är viktiga, men när partnern får höra om era problem via omvägar kan det kännas som ett svek. Det blir som att stänga dörren till det mest intima rummet.
Gör så här i stället: Fundera på varför du tvekar att ta samtalet direkt. Är det rädsla? Konflikträdsla? Sätt ord på dina känslor – det kräver mod, men bygger tillit.
Du tror att du vet – och slutar fråga
Att känna sin partner är en styrka. Men att anta vad de tycker eller vill, utan att kolla av, kan kännas respektlöst. Människor förändras – även de vi lever nära.
Gör så här i stället: Fråga i stället för att gissa. “Vad tycker du?” är en enkel fras som signalerar respekt, delaktighet – och nyfikenhet på den andra.
Du håller räkningen – i smyg
Vem gör mest? Vem säger förlåt först? Vem tog initiativet senast? Att bokföra relationen i huvudet skapar ofta mer bitterhet än balans.
Gör så här i stället: Be om det du behöver, i nuet. Formulera det positivt: “Jag skulle bli glad om du…”. Då bygger ni lösningar tillsammans – i stället för att samla på minuspoäng.
Relationer kraschar sällan över en natt. Det är ofta de små, upprepade mönstren – och tystnaden kring dem – som gör mest skada. Men det fina är att just dessa mönster också går att bryta. Med ärlighet, nyfikenhet och viljan att se varandra på nytt.
