Jens Asbjørn Bøgen
Han tog med sig en gitarr till rättssalen för att bevisa sin oskuld.
Han tog med sig en gitarr till rättssalen för att bevisa sin oskuld.
Frontmannen som blev soloartist
John Fogerty slog igenom som sångare, gitarrist och låtskrivare i Creedence Clearwater Revival (CCR), med klassiker som ”Bad Moon Rising”, ”Proud Mary” och ”Run Through the Jungle”.
Efter att CCR upplöstes i början av 1970-talet inledde Fogerty sin solokarriär.
Fantasy Records
Fogerty hade överlåtit CCR:s publiceringsrättigheter till Fantasy Records.
Därmed ägde bolaget rättigheterna till alla hans CCR-låtar, inklusive ”Run Through the Jungle”.
Kom ihåg titeln på den låten.
Comebacken
År 1984 släppte Fogerty albumet Centerfield – hans första soloskiva på nästan ett decennium.
Singeln ”The Old Man Down the Road” blev en framgångsrik comeback och nådde tionde plats på Billboard Hot 100.
Men den välbekanta svängiga swamp-rock-stilen förde honom raka vägen in i rättssalen.
Fantasy Records slår larm
Året därpå stämde Fantasy Records Fogerty med påståendet att ”The Old Man Down the Road” i praktiken var en kopia av ”Run Through the Jungle”.
Eftersom Fantasy ägde upphovsrätten hävdade de att Fogerty hade plagierat sig själv – och därför var skyldig dem skadestånd.
Fogerty bemöter kritiken – med gitarr
I ett dramatiskt ögonblick under rättegången tog Fogerty med sig sin gitarr in i rättssalen och framförde båda låtarna live.
Han visade på skillnader i ackordföljd, text och melodi för att bevisa att det rörde sig om två distinkta kompositioner – även om de delade en liknande stil.
Juryn ger Fogerty rätt
Juryn friade Fogerty och slog fast att ”The Old Man Down the Road” inte var en kopia av ”Run Through the Jungle”.
Domen var en stor lättnad för Fogerty och en ovanlig seger för en artist i ett upphovsrättsmål om sitt eget verk.
Ironin i att bli stämd för att kopiera sig själv
Det som gjorde fallet så uppseendeväckande var att Fogerty själv hade skrivit båda låtarna.
Men eftersom han inte längre ägde rättigheterna behandlades han som om han kränkt någon annans verk.
Fogerty slår tillbaka
Efter segern stämde Fogerty för att återfå nästan en miljon dollar i rättegångskostnader.
Till en början nekades hans krav, med hänvisning till att det är svårt att få ersättning i upphovsrättsmål – såvida inte stämningen är ”obefogad”.
Till Högsta domstolen
Fogerty överklagade, och 1994 gav USA:s Högsta domstol honom rätt.
Domstolen slog fast att vinnande svarande i upphovsrättsmål kan få ersättning för sina kostnader utan att behöva visa att stämningen var obefogad – ett prejudikat med stor betydelse.
Ett arv av rättslig reform och konstnärlig frihet
Fallet blev ett rättsligt vägskäl inom upphovsrätten och visade hur kreativa upphovsmän kan fastna i ägarstrider som trotsar sunt förnuft.
För Fogerty blev det både en personlig och konstnärlig upprättelse – och en hårt förtjänt seger för musikers rättigheter.
