När en äldre forskare drabbades av hjärtstopp var han kliniskt död i sju minuter. I det totala mörkret såg han tre mystiska ellipser – en upplevelse så stark att den fortfarande förföljer honom.
Just nu läser andra
Allt förändrades på sjukhuset
Det som började som ett vanligt sjukhusbesök tog en dramatisk vändning för en äldre astrofysiker i mars förra året. Plötsligt fick han hjärtstopp och förklarades ”code blue” – livlös. Under sju långa minuter var hans hjärta helt stilla. Men det han upplevde under den korta tiden skulle komma att etsa sig fast i hans minne.
Tre ellipser och lukten av blod
På Reddit berättade han själv om sin märkliga upplevelse. I mörkret såg han tre svävande ellipser. Den första var fylld med landskap – berg, floder och färggranna moln. Men snart skiftade färgerna till en obehaglig gul ton, och bilden försvann, skriver sajten Nyheder24.
Den andra ellipsen liknade en glödhet jernring som smulades sönder. Han kunde känna värmen, och beskriver en stark metallisk doft – som blod.
Den tredje ellipsen dök upp när hjärtat började slå igen. Den var täckt av rosa och blå moln, som vid en stilla soluppgång.
Ingen tunnel, inga döda – bara stillhet
Till Mirror berättade han att han inte såg något ljus i en tunnel, inga döda anhöriga, inget religiöst. Bara ellipser. Bara mörker. Bara lugn.
Läs också
Han tror inte att han såg livet efter döden. I stället menar han att hans hjärna blandade hans kunskap och tankar med de neurologiska processerna under hjärtstoppet. Precis innan kollapsen hade han nämligen läst om Keplers upptäckter kring elliptiska banor – något han tror kan ha påverkat vad han såg.
”Jag är inte rädd för att dö”
”Jag är inte rädd för att dö. Inte det minsta”, skriver han. ”Det är det som kommer före som skrämmer. Men själva döden – den gör naturen enkel.”
När han vaknade – halvt medveten och intuberad – tog det två dagar innan han förstod vad som hänt.
Minnet sitter kvar – trots att han knappt minns
Den enda fysiska konsekvensen efter hjärtstoppet är en något försämrad korttidshukommelse. Men upplevelsen – mötet med mörkret och de tre ellipserna – kommer han aldrig att glömma. Inte som ett mirakel, men som ett fönster in i något han aldrig tidigare varit nära.