Mimmo Wiestål Fischetti
Nätterna i Kyiv är fyllda av sirener, explosioner och det surrande ljudet av ryska drönare. Men nu märks samma oroväckande trend längre västerut. Mysteriska, obeväpnade drönare har dykt upp vid flygplatser och militära anläggningar i flera europeiska länder – och väcker oro för att Ryssland testar Europas beredskap.
En ny sorts hot
Under kriget i Ukraina har drönare blivit en del av vardagen. De används för spaning, attacker och sabotage. Men i Europa har ett annat fenomen uppstått: anonyma drönare utan sprängladdningar som flyger nära kritisk infrastruktur, skriver Frank Gardner på BBC.
I Belgien, Danmark, Tyskland och Polen har de siktats vid flygplatser, kraftverk och militära baser. Flera västerländska underrättelsekällor misstänker att Ryssland ligger bakom, via mellanhänder, för att skapa oro och testa Natos reaktionsförmåga.
När drönarna nådde Polen
I september flög ett tjugotal ryska drönare in över Polen – en av de mest allvarliga överträdelserna av Natos luftrum sedan kriget började. Fyra flygplatser tvingades stänga, och flera drönare sköts ner.
Händelsen blev en väckarklocka för Europa. Diskussionen om ett gemensamt försvar mot drönarhotet tog fart – idén om en “drone wall”.
Europas plan: en digital mur i luften
“Drone wall”-projektet beskrivs som ett multilagerförsvar längs EU:s östgräns – från Baltikum till Svarta havet.
Systemet ska kombinera radar, sensorer, elektronisk störning och vapen för att upptäcka och neutralisera drönare innan de når sitt mål.
EU:s utrikeschef Kaja Kallas hoppas att de första delarna ska vara i drift senast 2027, men experter varnar för att det blir dyrt och tekniskt svårt att genomföra.
“Ingen mur är ogenomtränglig”
Katja Bego, säkerhetsforskare vid Chatham House, menar att initiativet är nödvändigt – men att ingen “mur” kan vara helt vattentät.
“Det handlar snarare om att kombinera olika system som kan stoppa olika typer av drönare,” säger hon.
Andra experter är mer skeptiska. Robert Tollast vid brittiska RUSI påpekar att kostnaderna och det geografiska omfånget gör projektet svårt att genomföra fullt ut.
Tekniken bakom jakten
Försvaret mot drönare delas in i två kategorier:
“Hard kill” – där drönaren förstörs med skjutvapen, missiler eller laser.
“Soft kill” – där den slås ut elektroniskt genom störning av dess styrsystem.
Men varje nytt försvarssystem föder också nya motåtgärder. Drönartekniken utvecklas snabbt, och försvarsmekanismer blir snabbt föråldrade.
Hybridkrigföring – mer än bara drönare
Drönarna är bara en del av ett större mönster. Europa har de senaste åren drabbats av cyberattacker, sabotage mot infrastruktur och desinformation – alla delar av vad experter kallar “hybrid warfare”.
“Det är ett ständigt spel av observation och anpassning,” säger Josh Burch, grundare av brittiska Gallos Technologies. “När ett försvar byggs, hittar angriparen en ny väg in.”
Frågan om pengar – och prioriteringar
För att bygga en effektiv luftmur krävs miljardinvesteringar. Pengarna väntas komma från både EU:s budget, nationella försvarsmedel och eventuellt räntor från frysta ryska tillgångar.
Men försvarsutgifterna konkurrerar redan med behov av nya fartyg, satelliter och cyberförsvar. Många tvivlar på att projektet kan bli verklighet i tid – eller till rimlig kostnad.
Skjuta pilbågen – inte bara pilarna
Vissa analytiker menar att Europa fokuserar på fel sak. I stället för att försöka stoppa varje drönare borde man slå mot de platser där de skjuts upp.
“Det är bättre att skjuta på skytten än på pilen,” säger Katja Bego.
Men att slå mot ryska baser direkt skulle vara en farlig upptrappning – något Nato hittills undvikit.
Ett nytt kapplöpning i luften
Europa står inför ett dilemma: hur man ska försvara sig mot ett diffust, tekniskt och ständigt förändrat hot. En drönarmur kan bli en symbol för motstånd – men den är långt ifrån en garanti för säkerhet.
Som en europeisk säkerhetsanalytiker uttryckte det: “Det här är inte slutet på drönarkriget. Det är bara början på nästa fas.”
