Jens Asbjørn Bøgen
Forskare från flera länder samarbetade i utredningen och kombinerade historisk forskning med modern genetik för att lösa ett fall som hade förblivit olöst i generationer.
Ett sedan länge omdiskuterat arkeologiskt mysterium har äntligen lösts i Budapest, där forskare har autentiserat skelettrester som upptäcktes för mer än 100 år sedan.
Ett internationellt team har bekräftat att benen tillhör Béla, hertig av Macsó – en kunglig gestalt med band till både Árpád- och Rurikdynastin.
Hur allt började
Enligt ELTE:s biologiska institut går historien tillbaka till 1915, då utgrävningar i dominikanklostret på Margaretaön i Budapest frilade skelettet av en ung man i sakristian.
Tidiga tolkningar – baserade på gravens placering, medeltida källor och svåra skador på benen – fick forskarna att misstänka att det rörde sig om kvarlevorna av Béla, hertig av Macsó.
Enligt de samtida krönikor som studien hänvisar till föddes Béla efter 1243 och dödades 1272. På mödernet var han sonson till kung Béla IV, och på fädernet härstammade han från den nordliga Rurikdynastin.
Svärdssåren
Österrikiska redogörelser från 1200-talet hävdade att han mördades av ban Henrik ”Kőszegi” och hans medhjälpare. Samtida berättelser beskriver också hur hans syster Margit och hans brorsdotter Erzsébet hämtade den stympade kroppen och förde den till klostret för begravning.
Under åren efter upptäckten överlämnades benen till antropologen Lajos Bartucz vid Budapests universitet, som dokumenterade 23 svärdsskador, däribland svåra hugg mot skallen.
Hans rapporter från 1930-talet var de sista offentliga hänvisningarna innan kvarlevorna försvann och antogs ha gått förlorade under kriget.
En återupptäckt och ett nytt team
Spåret öppnades oväntat igen 2018, när postkraniella ben påträffades i en trälåda i Ungerns naturhistoriska museums stora antropologiska samling.
Skallen hade däremot bevarats separat i Aurél Török-samlingen vid ELTE.
Samma år bildade ett forskarlag under ledning av Tamás Hajdu (ELTE) ett internationellt konsortium bestående av antropologer, genetiker, arkeologer, radiokarbonspecialister och andra experter.
Enligt sammanfattningen av den vetenskapliga artikeln var deras uppdrag att fastställa om benen verkligen tillhörde hertigen och att rekonstruera omständigheterna kring hans död med hjälp av moderna vetenskapliga metoder.
Projektet har en unik historisk betydelse. Förutom de väl dokumenterade kvarlevorna av kung Béla III är, enligt forskarna, inga andra nästan kompletta skelett från Árpáddynastin kända.
Studien ger också sällsynt tillgång till genetiskt material kopplat till Ruriklinjen. Team från Wien, Bologna, Helsingfors, Harvard och flera ungerska institutioner deltog i arbetet.
Liv, kost och ursprung
Antropologiska undersökningar visade att mannen som begravdes på Margaretaön var i tjugoårsåldern – i linje med Bélas dokumenterade ålder vid sin död. De första radiokarbonmätningarna gav ett något tidigare datum än väntat, vilket ledde till ytterligare tester.
Enligt studien visade resultat från kärnforskningsinstitutet i Debrecen att en hög konsumtion av animaliskt protein – bland annat fisk och möjligen skaldjur som påverkats av äldre kolkällor – hade orsakat en välkänd reservoareffekt.
Analys av tandsten gav över tusen mikrofossiler. Stärkelsekorn från vete och korn samt värmepåverkade partiklar pekade på måltider bestående av kokt gryn och bakat vetebröd.
Strontiumisotopanalyser visade att personen tillbringade sina första barndomsår i det bredare Karpaterområdet. Mönstret överensstämmer med regionen Vukovar–Syrmien – historiskt del av Bélas domän Macsó – innan han senare sannolikt flyttade mot området kring dagens Budapest.
Ett våldsamt slut omprövas
Rättsmedicinska experter genomförde en fullständig ny bedömning av skadorna för att rekonstruera Bélas sista ögonblick och jämföra dem med medeltida vittnesmål.
De identifierade 26 perimortala skador – nio på skallen och 17 på andra delar av kroppen – som orsakades under samma attack.
Mönstren tydde på tre angripare: en framifrån och två från vardera sida. Hertigen verkar ha insett faran och försökt försvara sig. Skärspår visar på två vapentyper, troligen en sabel och ett långsvärd, och tyder på att han inte bar någon rustning vid tillfället.
Den rekonstruerade händelsekedjan började med de första slagen mot huvud och överkropp, följt av djupa försvarsskador när han försökte avvärja attacken. När han hade fallit till marken gav angriparna honom dödande hugg mot huvud och ansikte.
Forskarna konstaterade att kombinationen av kraftigt våld och målmedvetet agerande visade både stark aggression och planering – helt i linje med historiska rapporter om hans mord i november 1272.
Källor: ELTE, Forensic Science International: Genetics, Science Daily
