Ida Hansson
Många undrar varför deras beteenden i relationer ser ut som de gör.
Enligt forskare kan svaret ofta finnas i vilken anknytningstyp man utvecklade tidigt i livet.
Den påverkar hur man söker närhet, hur man hanterar konflikter och hur trygg man känner sig i kärleken.
Tre huvudtyper i vuxna relationer
Anknytningsteorin började som en modell för att förstå barns relationer till sina vårdnadshavare. På 1980-talet började forskare även tillämpa modellen på vuxna parrelationer.
De tre vanligaste mönstren är trygg, ängslig och undvikande anknytning – där de två senare kan utvecklas på skilda sätt beroende på erfarenheter.
För den som vill veta mer finns ett kort självtest utvecklat av författarna Amir Levine och Rachel Heller, baserat på hur man reagerar på närhet och osäkerhet i relationer. För att komma till testet ska du klicka här.
Trygg anknytning
En majoritet av befolkningen beskrivs som tryggt anknuten. Dessa personer känner sig bekväma med närhet och kan både ta emot och ge stöd utan att oroa sig för relationens stabilitet. Terapeuter som intervjuats av HuffPost betonar att trygga personer kommunicerar rakt, leker inga spel och vågar vara öppna även när relationer innebär risker.
Ängslig anknytning
Den ängsliga anknytningen präglas av en stark vilja till närhet, men också av en oro för att relationen ska ta slut eller att partnern ska dra sig undan. Små förändringar i tonfall eller planering kan tolkas som tecken på problem.
Experter beskriver att personer med det här mönstret ofta söker mycket bekräftelse och lätt uppfattas som känslomässigt krävande.
Undvikande anknytning
Personer med undvikande anknytning värderar oberoende högre än känslomässig sammansmältning. När relationen blir för nära skapas ofta ett motstånd – ibland i form av distans, prioritering av arbete eller hobbies, eller ett fokus på partnerns brister.
Vissa undvikande personer drar sig undan utan större dramatik, medan andra pendlar mellan att vilja vara nära och att bli rädda för just den närheten.
Det senare mönstret är mer konfliktfyllt och kan skapa starka svängningar i relationen.
Går det att ändra sin anknytning?
Forskare menar att det finns delar av anknytningen som sitter djupt, bland annat hur känslig man är för upplevda hot mot relationen. Däremot går beteenden och reaktionsmönster att påverka – särskilt i relationer där det finns en trygg partner som erbjuder stabilitet, utrymme och förutsägbarhet.
En trygg partner kan fungera som ett slags ”inbyggd handledare”, eftersom modellinlärning över tid ofta justerar tidigare mönster. Om man exempelvis har en ängslig stil men möts av lugn och tydlighet, minskar oron gradvis.
Och en undvikande person som får både autonomi och närhet i lagom form kan lära sig att närhet inte innebär fara.
Forskningen lyfter även att anknytning inte formas av en enda person i livet, utan av ett nätverk av relationer.
Nya erfarenheter som går emot gamla föreställningar kan över tid förändra hur man relaterar.
Källa: HuffPost
