Ida Hansson
Många reagerar när de ser en lufttorkad korv täckt av ett vitt lager.
För vissa är det självklart att skära bort det, för andra är det en naturlig del av produkten.
Men vad är det egentligen – och kan det påverka hälsan?
En vanlig fråga
Lufttorkad korv är en vanlig del av matkulturen i många europeiska länder och säljs även i svenska butiker. Ett av dess mest utmärkande drag är det vita skiktet som ofta täcker utsidan.
Just detta lager väcker ofta frågor. Är det mögel? Fett? Eller något som borde undvikas?
Enligt experter som El Economista hänvisar till är svaret mindre dramatiskt än många tror.
Slaktarens förklaring
Slaktaren Albert Ribot har i sociala medier förklarat vad det vita lagret faktiskt består av. Det handlar inte om något som uppstått av misstag, utan om en kontrollerad del av tillverkningen.
Det vita skiktet består av en mögelkultur som kallas Penicillium.
Dess uppgift är att skydda korven under torknings- och mognadsprocessen.
Säker att äta
Enligt Ribot är denna mögelkultur helt ofarlig att konsumera. Den används medvetet i charkuteriproduktion och bidrar dessutom till smak och arom.
Samma typ av svamp kan förekomma naturligt på exempelvis frukt som blivit dålig, men i lufttorkad korv används den under strikt kontrollerade former.
Viktig för mognaden
Det vita lagret spelar en avgörande roll i jäsningen och torkningen.
Det är en metod som utvecklats under lång tid och gjort det möjligt att konservera kött i rumstemperatur.
Själva höljet består av grisens tarm, och den vitaktiga ytan är ett tecken på att processen genomförts korrekt.
Så länge korven luktar normalt, har rätt konsistens och inte smakar avvikande finns det enligt experter inga hälsorisker med att äta den som den är.
När man bör avstå
Om färgen däremot övergår i tydligt grönt, blått eller grått, eller om lukten är kraftigt förändrad, bör produkten kasseras – precis som med andra livsmedel.
Men i normala fall är det vita lagret inte ett tecken på att korven är dålig, utan snarare ett tecken på traditionell tillverkning.
Källa: El Economista
