Ida Hansson
När flera av Rysslands nära allierade hamnat i akut kris har president Vladimir Putin valt en ovanlig väg: offentlig tystnad.
Enligt en analys i Moscow Times markerar detta inte passivitet, utan ett medvetet strategiskt skifte i rysk utrikespolitik.
Putin är annars känd för att snabbt och högljutt angripa västvärlden och presentera Ryssland som en motvikt till USA:s inflytande, särskilt gentemot länder i det globala syd.
Men i samband med flera uppmärksammade kriser har reaktionerna uteblivit eller varit påfallande dämpade.
Kris efter kris – utan Putins röst
Den ryske presidenten har exempelvis inte kommenterat USA:s snabba operation mot Venezuelas president Nicolás Maduro, som fördes till New York för att ställas inför rätta. Inte heller har Putin offentligt gått till Irans försvar efter att USA:s president Donald Trump talat om möjlig militär intervention under de omfattande protesterna i landet.
Enligt Moscow Times har Kreml i stället låtit utrikesdepartementet stå för försiktigt formulerade uttalanden om suveränitet och internationell rätt, utan den hårda retorik som tidigare varit typisk i liknande situationer.
Medveten strategi snarare än obeslutsamhet
Analytiker som tidningen talat med menar att Putins tystnad är ett medvetet val. Julian Waller, Rysslandsforskare vid George Washington University, påpekar att Putin ofta tar tid på sig innan han agerar offentligt – särskilt när det finns risk för politiska bakslag.
I detta fall, enligt analysen, handlar det också om att inte förstärka berättelser som blottlägger
Rysslands begränsade möjlighet att faktiskt skydda sina allierade. Ett kraftfullt försvar av Maduro hade samtidigt synliggjort Moskvas oförmåga att ingripa.
Ukraina i centrum
Moscow Times pekar på att kriget i Ukraina numera överskuggar nästan alla andra utrikespolitiska överväganden i Kreml. Putin uppges vara mån om att inte ytterligare provocera USA i ett läge där Ryssland söker förhandlingsutrymme.
Denna försiktighet märks även i relationen till Iran, en central rysk partner militärt och diplomatiskt.
Trots omfattande protester och hårda tillslag från iranska säkerhetsstyrkor har Putins synliga engagemang begränsats till diplomatiska kontakter, snarare än offentliga fördömanden av väst.
Risk för förtroendeförlust
Analysen varnar samtidigt för att strategin kan få konsekvenser.
I Iran finns redan misstro mot Moskvas långsiktiga lojalitet, och Putins tystnad kan förstärka bilden av Ryssland som en partner som drar sig undan när kostnaderna blir för höga.
Ett liknande mönster sågs efter Bashar al-Assads fall i Syrien i slutet av 2024. Trots år av militärt stöd nöjde sig Putin då med korta kommentarer och har därefter hållit distans till den tidigare allierade.
En ny roll för Kreml?
Sammantaget pekar utvecklingen mot ett Ryssland som blivit mer selektivt i sitt internationella engagemang.
Tystnaden är inte slumpmässig, utan en del av en bredare omorientering där geopolitisk försiktighet väger tyngre än symboliskt stöd till allierade.
Om strategin stärker Rysslands handlingsfrihet – eller i längden undergräver dess roll som global maktfaktor – återstår att se.
Källa: Moscow Times
