Kathrine Frich
Arktis håller snabbt på att gå från en avlägsen gränsregion till en central säkerhetsfråga.
Det som tidigare sågs som en regional angelägenhet drar nu Natos fulla uppmärksamhet.
Nordeuropeiska länder varnar för att Rysslands växande närvaro, tillsammans med kärnvapenrisker och global konkurrens, kan göra delar av Arktis till brännpunkter i en framtida konflikt.
En gemensam Nato-fråga
Nordiska regeringar ser det ökade fokuset på arktisk säkerhet som en möjlighet att få Nato att behandla regionen som en prioritet för kollektivt försvar.
Enligt Financial Times sade Norges försvarsminister Tore Sandvik att arktisk säkerhet inte längre bara handlar om det höga nordområdet.
”Säkerheten i Arktis är en territoriell försvarsfråga för Washington, för London, för Paris, för Berlin, för hela alliansen”, varnade Sandvik.
Danmarks statsminister Mette Frederiksen instämde och sade att Nato ”måste engagera sig mer i Arktis”, och kallade det ett ansvar för hela alliansen.
Rysslands militära övertag
Ryssland har en dominerande position i Arktis och kontrollerar ungefär hälften av regionens territorium och vatten.
Sedan början av 2000-talet har Moskva utökat sitt ekonomiska och militära fotavtryck där, långt före västmakterna.
Ryssland driver nu mer än 40 militära installationer längs sin arktiska kust, inklusive flygfält, radarstationer och hamnar.
Kolahalvön är det mest militariserade området och rymmer huvudbasen för Rysslands Norra flotta i Severomorsk.
”Norra flottan, särskilt dess ubåtar, är en nyckelpelare i Rysslands strategiska avskräckningsdoktrin”, sade Ondrej Ditrych vid EU:s institut för säkerhetsstudier.
Kärnvapeninsatser
Arktis spelar en avgörande roll i Rysslands kärnvapendoktrin.
Missiler som avfyras från Kolahalvön skulle ta den kortaste vägen till USA över Arktis och nära Grönland.
”En interkontinental ballistisk missil faller med en hastighet på 7 kilometer per sekund och tar 18 minuter från avfyrning till en större amerikansk stad”, sade Sandvik.
Ryssland håller också beredskap vid testområdet Novaja Zemlja, där man enligt västerländska uppgifter testade den kärnkraftsdrivna kryssningsroboten Burevestnik.
Kina och sjövägar
Moskva marknadsför den Norra sjövägen i takt med att polarisen drar sig tillbaka och skapar snabbare handelsförbindelser mellan Kina och Europa.
Sandvik varnade för att smältande is kan förändra maktbalansen.
”När polarisen smälter blir Kina en regional hegemon, men med globala intressen”, sade han och noterade Pekings självutnämnda status som en ”kvasi-arktisk nation”.
Två viktiga flaskhalsar
I en arktisk konflikt skulle kontrollen sannolikt kretsa kring två marina zoner:
GIUK-gapet mellan Grönland, Island och Storbritannien, samt ”Björngapet” mellan Norges Svalbardöar och det norska fastlandet nära Kolahalvön.
Norge använder övervakningsflyg, satelliter, drönare och ubåtar för att bevaka dessa områden.
”Så här tänker Nato kring försvaret av regionen under en upphettad kris”, sade Sandvik.
En långsiktig kamp
Nato har ökat sina övningar i Norge, Finland och på Grönland, inklusive Cold Response-manövrerna med 25.000 soldater.
Tjänstemän säger att målet är avskräckning, inte eskalering.
Ryssland och Kina förbereder sig dock för en långvarig konkurrens i en region där klimatförändringar kan omforma både militära och ekonomiska kalkyler under årtionden framöver.
”Det är ett race i en strategisk konkurrens om Arktis”, sade Sandvik.
Källor: Financial Times, Digi24
