Mimmo Wiestål Fischetti
En mystisk uppfinning från 70-talet fick en törstig V8 att dra 0,23 liter per mil. Bakom stod en ung mekaniker – som snart skulle dö under oklara omständigheter.
En bilresa som skakade bilvärlden
Året var 1977 när Tom Ogle, en 26-årig mekaniker från Texas, körde sin modifierade Ford Galaxie från El Paso till Deming och tillbaka – en sträcka på 32 mil. Journalisten i passagerarsätet noterade varje detalj. När de återvände visade det sig att bilen bara förbrukat 7,3 liter bensin. Det motsvarar en förbrukning på 0,23 liter per mil – något som än i dag låter som science fiction.
Hemligheten låg i värmen
Tom hade uppfunnit ett nytt bränslesystem där bensinen först förångades innan den nådde motorn. Genom att använda motorns egen värme, ledd via kylvätskan, förvärmdes bränslet redan i tanken. Förgasare och bränslepump kunde helt uteslutas – bränslet drogs in i motorn som ånga via tryckskillnad, skriver bilsajten CarUp.
Resultatet? En V8-motor som gick snålt som en moped.
Vetenskapen kunde inte motbevisa honom
Forskare från universitetet i El Paso undersökte bilen noggrant. Inga dolda tankar. Ingen bluff. Tekniken fungerade. Visst fanns det brister – bilen var trögstartad i kallt väder och behövde lång accelerationstid. Men grundidén var solid.
Sålde uppfinningen – sen började problemen
Tom sålde tekniken till ett företag vid namn AFS och säkrade både en rejäl förskottsbetalning och framtida intäkter. Men kort därefter började rättsliga bråk kring patenträttigheter. År 1981 blev Tom skjuten. Han överlevde – men dog strax efter i en mystisk bilolycka.
Han blev bara 26 år.
Konspirationerna lever vidare
Efter Toms död började spekulationerna ta fart. Hade han blivit tystad? Hotade hans uppfinning oljeindustrin? Inga bevis har lagts fram – men berättelsen om Tom Ogle lever vidare på forum, i dokumentärer och i konspirationsteoretikers hjärtan.
Men tekniken försvann
Toms system hade också tydliga säkerhetsrisker. Förångad bensin är extremt lättantändlig. Och eftersom bensin innehåller tyngre kolväten som inte kan förångas vid vanliga motortemperaturer, krävdes regelbunden tömning av tanken.
Det blev aldrig någon kommersiell succé. Tekniken glömdes bort. Och med Tom dog också möjligheten att finslipa och förbättra det som kanske hade kunnat bli en bränsle-revolution.
