Jens Asbjørn Bøgen
Det är en av de där toalettdebatterna som i det tysta delar män längs kulturella linjer.
I Tyskland är det så pass rutinmässigt att sitta ner och kissa att det finns ett särskilt ord för en man som gör det: Sitzpinkler.
I USA är den ställningen betydligt ovanligare.
En YouGov-undersökning från 2023 bland 7 024 män i 13 länder visade att 40 procent av de tyska männen alltid sitter, jämfört med 10 procent i USA.
Nu har en klinisk prövning testat om ställningen faktiskt påverkar hur män kissar, och det korta svaret är att den inte gör det, åtminstone inte för friska män i sina bästa år.
I studien, som publicerades den 13 oktober i Neurourology and Urodynamics, genomfördes ett randomiserat crossover-test på 52 friska frivilliga män i åldrarna 18 till 39 år.
Varje deltagare urinerade en gång sittande och en gång stående, med minst 24 timmar mellan tillfällena och med slumpmässig ordningsföljd.
Forskare från Colombian Urology Research Group mätte maximalt flöde och total volym.
Ingetdera skilde sig nämnvärt åt mellan de två ställningarna.
Stående tog det något längre tid att nå maximalt flöde, men författarna noterar att den skillnaden krympte när ett extremvärde togs bort och sannolikt inte har någon klinisk betydelse.
När åldern förändrar svaret
”Hos friska män påverkade tömningsställningen inte signifikant det maximala urinflödet eller den tömda volymen”, skriver författarna och drar slutsatsen att friska män helt enkelt kan tömma blåsan i den ställning de föredrar.
Bilden förändras med åldern. En tidigare metaanalys i PLOS ONE slog samman data från män med symtom från de nedre urinvägarna, vanligtvis kopplade till en förstorad prostata, och fann att sittande minskade mängden residualurin i blåsan med i genomsnitt 24,96 milliliter jämfört med stående.
Det maximala flödet ökade också med 1,23 milliliter per sekund i sittande ställning, en skillnad som författarna noterade låg nära den förbättring som ses med alfablockerande läkemedel.
Vad prövningen inte avgör
Det colombianska teamet var noga med vad deras resultat visar och inte visar. Det formella ekvivalenstest som de genomförde bevisade inte att de två ställningarna är utbytbara vid denna urvalsstorlek, och författarna efterlyser större, förregistrerade prövningar som även inkluderar män med urinvägssymtom.
För män under 50 år utan prostatabesvär är det praktiska budskapet oförändrat: om du väljer det tyska eller det amerikanska sättet är en fråga om preferens, inte anatomi.
För män med förstorad prostata talar evidensen fortsatt för att sitta ner.
