Kathrine Frich
För trettiofyra år sedan tog Ukraina ett historiskt beslut som förändrade landets roll i världen – man avstod från kärnvapen och anslöt sig till icke-spridningsavtalet (NPT).
Beslutet sågs då som en fredsgest och ett uttryck för tillit till internationella säkerhetsgarantier.
Men med Rysslands pågående krig och dessa löften i spillror väcks nu frågan på nytt: Skulle Ukraina kunna återuppbygga sin kärnvapenkapacitet – och vad skulle hända om landet försökte?
En historisk nedrustning
Den 24 oktober 1991 antog Ukrainas högsta sovjet resolutionen ”Om Ukrainas kärnvapenfria status.”
Beslutet band den nybildade staten till att förstöra alla ärvda sovjetiska stridsspetsar, avstå från att utveckla eller hysa kärnvapen och delta i de globala icke-spridningsinsatserna.
Tre år senare, 1994, undertecknade Ukraina Budapest-memorandumet och överlämnade sitt kärnvapenarsenal – då världens tredje största – till Ryssland i utbyte mot säkerhetsgarantier från Moskva, Washington och London.
I dag ekar dessa löften tomt mitt under en fullskalig invasion.
Kan Ukraina åter bygga bomben?
Enligt statsvetaren Ruslan Klytjnyk har Ukraina fortfarande betydande teknisk kapacitet att återstarta ett kärnprogram.
Efter Sovjetunionens kollaps ärvde landet inte bara vapen utan också en stark vetenskaplig grund, forskningsinstitut i Charkiv, Kiev och Dnipro samt anläggningar som Charkivs institut för fysik och teknik och Pivdenmash-fabriken, som en gång byggde strategiska raketer.
”Ur teknisk synvinkel har Ukraina den potential som krävs för att återuppta sitt kärnprogram. En avgörande faktor är tillgången till högkvalificerade specialister,” förklarade Klytjnyk.
Han påpekade att tekniska framsteg, särskilt inom centrifugbaserad urananrikning, skulle göra processen mycket mer kompakt än under sovjettiden.
Ukraina har dessutom egna uranfyndigheter och en utvecklad industriell infrastruktur – båda avgörande komponenter för kärnteknisk utveckling.
Kostnaden för en återupprustning
Att finansiera ett sådant program vore svårt men inte omöjligt. Under de senaste åren har Ukraina lagt mer än hälften av sin statsbudget på försvar.
”Om staten klarat att finansiera massproduktion av drönare, artilleri och befästningar, skulle den också kunna hitta medel för ett kärnvapenprogram,” menade Klytjnyk.
Han framhöll att även ekonomiskt svagare länder lyckats.
”Nordkorea och Pakistan utvecklade kärnvapen trots ekonomiska svårigheter. Ukraina, med högre utvecklingsnivå och starkare industriell bas, skulle teoretiskt kunna göra detsamma.”
Global reaktion och risker
Ett försök att starta om ett kärnvapenprogram skulle dock omedelbart utlösa en kraftig internationell reaktion.
”Ukraina är inte juridiskt bundet av Budapest-memorandumet, men politiskt skulle reaktionen bli snabb och hård,” varnade Klytjnyk.
Västliga partners – bland dem USA, Europeiska unionen och Storbritannien – skulle sannolikt införa omfattande sanktioner, ännu hårdare än dem som nu riktas mot Ryssland.
Ett sådant steg skulle isolera Kiev diplomatiskt och ekonomiskt och underminera de allianser som i dag bär upp dess försvar.
Samtidigt skulle Ryssland kunna använda militära medel för att slå ut misstänkta kärnanläggningar redan innan de stod färdiga.
”Med sitt underrättelsenätverk och sina robotresurser skulle Moskva kunna slå till mot vilket mål som helst under byggfasen,” sade Klytjnyk. ”Även efter ett eldupphör skulle Ryssland ha möjlighet till förebyggande attacker.”
Klytjnyk menar att samtal om återupprustning är politiskt riskabla och strategiskt meningslösa. ”Sådana diskussioner fördjupar bara isoleringen och stöter bort allierade,” sade han.
”Ukrainas fokus bör ligga på att stärka det konventionella försvaret och säkra bilaterala säkerhetsgarantier från USA och EU.”
