Kathrine Frich
Alans fru Stephanie hade bönat honom att stanna hemma.
Alans fru Stephanie hade bönat honom att stanna hemma.
Brittisk frivilligs dödliga första uppdrag i Ukraina
Alan Robert Williams, 35 år, från Wirral i Merseyside, anmälde sig frivilligt till de ukrainska styrkorna trots att han saknade militär träning.
Hans familj tror nu att han dödades i ett ryskt drönaranfall bara veckor efter att han anlänt.
Han rapporterades som saknad i strid, och kroppen har ännu inte hittats.
Familjens värsta farhågor bekräftas
Alans fru Stephanie hade vädjat till honom att inte åka.
De har en 12-årig dotter tillsammans.
Trots hennes varningar reste Alan till Ukraina – enligt familjen som ett uttryck för en djup psykisk kris och en önskan att finna mening efter att ha förlorat sitt jobb tidigare i år.
Ett tragiskt uppdrag i Charkiv
Enligt rapporter från hans enhet dödades Alan den 14 juli när han försökte rädda utländska officerare i Charkivregionen.
Gruppen hamnade i ett bakhåll av fyra drönare, och en granat exploderade bara åtta meter från Alan.
Han svarade aldrig, och enheten tvingades dra sig tillbaka under beskjutning.
Ingen militär bakgrund, bara viljan att hjälpa
Alan hade ingen tidigare stridserfarenhet.
Han skrev in sig i den ukrainska enheten den 10 juni och dödades knappt en månad senare.
Hans fru berättade att han länge velat gå med i armén och tidigare arbetat inom säkerhet – men han hade ingen erfarenhet från frontlinjen.
”Om jag inte kan dö för egen hand…”
Stephanie tror att Alans beslut att slåss påverkades starkt av hans psykiska hälsa.
Han hade tidigare försökt ta sitt liv och kan, enligt henne, ha sett kriget som ett sätt att avsluta sitt liv.
Men meddelanden som hittats senare visar en mer komplex motivation – särskilt viljan att skydda civila, särskilt barn.
Ett hjärta fyllt av syfte
När Alan kom till Ukraina fann han enligt uppgift en ny känsla av mening.
Han sa till vänner att han inte längre kunde se oskyldiga lida och att han kände sig kallad att agera.
”Han kände äntligen att han inte svek någon längre,” sade Stephanie, som beskrev hans starka engagemang för att skydda utsatta.
En frus obotliga sorg
Det sista samtalet mellan Stephanie och Alan var den 2 juli.
Hon kände att något var fel – hans ton var annorlunda.
Från den dagen kollade hon mobilen varje timme.
Först den 15 juli kom beskedet från en ukrainsk sergeant: Alan tros vara död.
Status som saknad hindrar avslut och stöd
Utan en återfunnen kropp kan Alan inte officiellt förklaras död i strid.
Stephanie måste vänta sex månader för att kunna vända sig till en ukrainsk domstol för ett beslut – en både känslomässigt och ekonomiskt tung process.
Under tiden får hon inget ekonomiskt stöd, trots att halva hushållets inkomst har försvunnit.
Ett rop på hjälp i sorgen
För att klara hyra, räkningar och juridiska kostnader har Stephanies mamma startat en GoFundMe-insamling.
Familjen hoppas kunna lätta på den ekonomiska bördan och samtidigt hedra Alan – en man som, trots egen smärta, reste till en av världens farligaste krigszoner för att skydda andra.
