Kathrine Frich
När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina framställde Kreml den som ett avgörande ögonblick som skulle omforma Europas säkerhetsordning.
I stället har konflikten utvecklats till ett långvarigt krig som fortsatt tär på Rysslands militära kapacitet, ekonomi och internationella ställning.
Analytiker menar att detta utfall inte var oundvikligt.
Snarare var det resultatet av en rad grundläggande beslut som gick fel och förstärkte varandra över tid.
Ett krig som aldrig behövde börja
Det kanske mest avgörande misstaget var beslutet att överhuvudtaget inleda invasionen. Det som var tänkt som en snabb styrkedemonstration förvandlades till en utdragen konflikt utan tydligt slut.
Ryssland är nu fast i ett krig som landet varken lätt kan vinna eller överge. De politiska, diplomatiska och ekonomiska kostnaderna har vida överstigit vad Kreml tycks ha räknat med från början.
Feltolkning av Ukraina
Moskva förväntade sig att Ukraina skulle falla sönder under press och endast bjuda på begränsat motstånd. I stället enade invasionen det ukrainska samhället och stärkte den nationella identiteten.
Denna felbedömning omfattade även Ukrainas partner. Västerländska regeringar reagerade snabbare och mer beslutsamt än Kreml hade väntat sig och levererade vapen, underrättelser och finansiellt stöd som blev avgörande för Kyjivs försvar.
För få styrkor, för sent
Rysslands inledande offensiv byggde på ett begränsat antal trupper, vilket speglade övertygelsen om att det ukrainska motståndet snabbt skulle kollapsa. Denna antagelse visade sig vara felaktig.
När Kyjiv stod emot saknade de ryska styrkorna den personal och logistik som krävdes för ett snabbt genombrott. Misslyckandet att sätta in tillräckliga styrkor i ett tidigt skede kostade Ryssland initiativet och bidrog till stora förluster.
Att göra kriget till ett ödesfråga
Genom att framställa invasionen som en existentiell kamp för Rysslands överlevnad höjde Vladimir Putin insatserna dramatiskt. En sådan retorik lämnade litet utrymme för kompromisser eller en förhandlad utväg.
Detta förhållningssätt hårdnade också motståndet både utomlands och på hemmaplan. Nederlag eller reträtt, som tidigare hade kunnat hanteras politiskt, blev betydligt farligare alternativ för Kreml.
Att stärka just den allians han fruktade
Ett av krigets mest ironiska resultat har varit Natos återuppvaknande. I stället för att försvaga alliansen enade Rysslands agerande dess medlemmar.
Finland och Sverige gick med, försvarsbudgetarna ökade och Natos närvaro längs Rysslands gränser expanderade. Den allians som Putin försökte skrämma är nu mer sammansvetsad än på flera decennier.
