Använder du skursvamp när du diskar? Då bör du läsa detta nu

Men enligt uppgifter som El Economista uppmärksammar menar läkaren och livslängdsexperten David Céspedes att den vanliga skursvampen kan innebära risker som många inte känner till.

Materialet som slits bort

Många skursvampar är helt eller delvis tillverkade av plastbaserade material.

Vid daglig användning, särskilt mot hårda ytor, slits mycket små partiklar loss. Mikroplaster som kan bli kvar på porslin, bestick och arbetsytor.

Céspedes hänvisar till nyare forskning som pekar på möjliga samband mellan långvarig exponering för mikroplaster och ökad risk för bland annat hjärt-kärlproblem och kognitiv påverkan.

Forskningen pågår fortfarande, men enligt honom finns det tillräckliga skäl att vara försiktig.

Kemikalier i diskningen

Utöver plastinnehållet lyfter han även hur skursvampar ofta är uppbyggda. Syntetiska färgämnen, lim och petroleum­baserade ämnen är vanliga komponenter.

När dessa utsätts för varmt vatten och diskmedel kan vissa ämnen brytas ner.

Enligt Céspedes bedömning kan detta innebära exponering för hormonstörande kemikalier, både via huden och via disken. Effekten sker gradvis och är svår att upptäcka i vardagen.

En grogrund för bakterier

Skursvampen är ofta fuktig, varm och full av matrester.

En miljö där bakterier trivs. Céspedes hänvisar till studier som visar att sådana svampar kan innehålla hundratals olika bakterietyper och mycket höga halter mikroorganismer.

Hans poäng är att en del av denna bakterieflora riskerar att spridas vidare vid diskning och hamna på tallrikar och bestick. Samtidigt understryker han att detta är hans tolkning av forskningsläget, inte ett entydigt medicinskt konsensus.

Ett enklare alternativ

Som lösning föreslår Céspedes att byta ut syntetiska skursvampar mot luffasvampar, tillverkade av växtfiber.

De är biologiskt nedbrytbara och fria från plast och kemiska tillsatser.

Enligt honom kan det minska risken för både bakterietillväxt och spridning av oönskade ämnen, även om även dessa alternativ behöver bytas regelbundet.

Källa: El Economista