Kan din plats i syskonskaran styra vem du blir kär i?

Idén är att din position bland syskonen inte bara påverkar din personlighet – utan också vilka partners du dras till.

Teorin går tillbaka till den österrikiske psykologen Alfred Adler i början av 1900-talet. Han menade att förstfödda, mellanbarn, yngsta och ensambarn utvecklar olika egenskaper beroende på familjedynamiken.

Enligt El Economista är intresset för teorin åter på uppgång, även om forskningen kring den är splittrad.

Olika roller i familjen

Förstfödda beskrivs ofta som ansvarstagande, drivna och vana vid att ta ledarrollen. I relationer kan de vara stabila och engagerade – men också ha svårt att släppa kontrollen.

Mellanbarn framställs som diplomater.

De har ofta lärt sig att navigera mellan syskon och kan vara skickliga på att kompromissa. Samtidigt kan de ha svårare att uttrycka egna behov.

Yngsta barn sägs i högre grad vara sociala och spontana, ibland mer risktagande. I kärleksrelationer kan de bidra med energi och lekfullhet, men kritiker menar att de ibland undviker ansvar.

Ensambarn anses ofta vara självständiga och mogna, men också vana vid att stå i centrum. Det kan ge både styrka och utmaningar i nära relationer.

Dras motsatser till varandra?

En central tanke inom teorin är att olika födelsepositioner kompletterar varandra. Förstfödda påstås exempelvis passa bra ihop med yngsta syskon, där struktur möter spontanitet.

Men experter betonar att det inte finns några enkla formler för kärlek. Vissa studier har funnit stöd för delar av teorin, medan andra ifrågasätter den.

Enligt El Economista bör födelseordning snarare ses som ett verktyg för självreflektion än som en regelbok för relationer. Personlighet formas av många faktorer – inte bara syskonskaran.

Källa: El Economista