Om du har silverfiskar hemma bör du läsa det här

Du känner säkert igen det.

Du tänder lampan i badrummet och i ögonvrån ser du något litet, silverglänsande pila över golvet i en rasande fart.

I det läget är det lätt att hoppa till och tänka det värsta. Någon form av ohyra. Något som inte borde vara där. I själva verket finns det sällan anledning till panik. Det handlar nästan alltid om en silverfisk – och den är i grunden helt ofarlig.

Det skriver Onet.

En fredlig liten nattgäst

Silverfisken är en vinglös insekt som trivs i varma och fuktiga miljöer. Den varken bits, sticks eller sprider sjukdomar. Någon hälsorisk utgör den alltså inte.

Det den däremot tycker om är stärkelse och kolhydrater. Papper, tapetklister, bokpärmar och smulor på golvet står högt på menyn.

För den som samlar på gamla böcker, sparar viktiga dokument eller har ömtåliga textilier kan den därför ändå bli ett irritationsmoment.

I större mängder kan silverfiskar orsaka skador på exempelvis förstautgåvor, fotografier eller äldre tyger. Det handlar sällan om stora förstörelser, men tillräckligt för att det ska märkas.

Därför dyker de upp

Silverfiskar söker sig till värme och fukt. Badrum, tvättstugor, skåp under handfatet och mörka hörn är typiska tillhåll. De rör sig helst nattetid och håller sig undan ljus.

Vill man minska antalet gäller det framför allt att göra miljön mindre trivsam för dem. God ventilation och torra ytor är avgörande.

Efter en varm dusch kan det vara klokt att vädra ordentligt och torka upp vatten som samlats på golvet.

Vid större problem finns även enkla huskurer. En blandning av socker och borsyra placerad i hörn kan fungera effektivt.

Doftsprayer med lavendel eller citron sägs också avskräcka, samtidigt som de lämnar en fräsch doft i rummet.

Måste man bekämpa dem

Till skillnad från exempelvis kackerlackor innebär silverfiskar ingen sanitär fara. Om de bara dyker upp sporadiskt går det utmärkt att leva sida vid sida med dem.

Skulle böcker, tapeter eller viktiga papper börja få tydliga spår av små gnagmärken kan det däremot vara dags att agera.

I de flesta fall räcker det med bättre ventilation och torrare utrymmen för att de små, blanka besökarna ska söka sig någon annanstans.