Mimmo Wiestål Fischetti
Efter 20 år vid makten står SD-ledaren inför en ny verklighet – där hans främsta fråga tappat sin udd.
Jimmie Åkesson firar 20 år som partiledare för Sverigedemokraterna. Från att ha varit utbuad, utfryst och hånad har han blivit en av landets tyngsta politiska aktörer. Men samtidigt som hans politiska bana krönts av framgångar, tornar nu en ny fråga upp sig: Har han spelat ut sin roll?
När ingen annan ville prata om invandring
När Åkesson tog över SD 2005 var partiet fortfarande en paria i svensk politik, med bakgrund i den högerextrema miljön. Deras enda profilfråga – att minska invandringen – möttes med total tystnad från övriga partier, skriver SVT Nyheter.
Men just det politiska avståndstagandet blev paradoxalt nog en katalysator. Medan Reinfeldt samarbetade med Miljöpartiet om migrationspolitiken och Socialdemokraterna vägrade debattera med SD, växte väljarbasen för invandringskritik. SD fick ensamrätt på en fråga som allt fler väljare tyckte var viktig.
Tillväxt på andras bekostnad
Till skillnad från hur partierna snabbt anpassade sin miljöpolitik när Miljöpartiet klev in i riksdagen 1988, lät man SD ha invandringsfrågan ifred i många år. Resultatet? En väljarstorm i SD:s riktning. Trots interna skandaler och en belastande historia, fortsatte partiet att växa – val efter val.
Väljarna var helt enkelt beredda att se mellan fingrarna, eftersom de inte kände att något annat parti lyssnade på dem i invandringsfrågan.
Från frågetecken till retorikproffs
Under tiden slipades Åkesson som politiker. Han lärde sig medietränas, ducka kritiska frågor och framstå som folklig. I debatter malde han metodiskt in partiets budskap, och när ämnena blev obekväma svarade han ofta att han inte kände till detaljerna.
Efter flyktingkrisen 2015 kom vändningen: De andra partierna började backa från sina öppna migrationslinjer. Från att ha stått ensamma hade SD plötsligt sällskap i sin linje.
När alla låter som SD – vad blir då kvar?
Idag driver nästan alla stora partier en liknande migrationspolitik som SD. Socialdemokrater, Moderater, till och med Liberaler – skillnaderna är små.
Det som tidigare gjorde SD unikt har nu blivit mainstream. Samtidigt har invandringen till Sverige minskat rejält. Det väcker en avgörande fråga:
Om alla tycker lika – varför ska man då rösta på SD?
En ledare utan sin kärnfråga?
Jimmie Åkesson är fortfarande en skicklig politiker, men partiets raison d’être har försvagats. När det politiska landskapet rört sig mot SD – har SD då kvar sitt existensberättigande?
Kanske är det inte Jimmie Åkesson som förändrats, utan Sverige.