Filip Wollin
Soldaternas sista hälsningar hittades efter 113 år.
Gamla fotografier, brev och andra handlingar kan berätta mycket om en familjs historia.
Ibland dyker de upp när släktingar samlas och gamla minnen kommer på tal, men det finns också berättelser som aldrig har förts vidare, helt enkelt för att ingen känt till dem.
Nu har flera familjer i Turkiet fått en oväntad möjlighet att ta del av sin historia.
Efter 113 år har brev från turkiska soldater som satt i fångenskap under Balkankrigen och första världskriget börjat nå deras efterlevande släktingar.
Breven skrevs till soldaternas familjer, men kom av olika anledningar aldrig fram.
I stället blev de liggande i Turkiska Röda Halvmånens arkiv i mer än ett sekel, rapporterar nyhetssajten Qafqazinfo.
Sökte efter soldaternas familjer
Tack vare ett projekt vid minnescentret i Sivas i Turkiet har breven nu kunnat överlämnas till soldaternas barn och barnbarn.
För att hitta de rätta mottagarna har forskarna gått igenom gamla folkbokföringsuppgifter och kyrkogårdsregister.
Bakom arbetet står bland andra minnescentrets chef Yaşar Abanus, historieforskaren Ömer Gül och Turgay Kural vid Cumhuriyetuniversitetet.
Tillsammans har de lyckats spåra efterlevande släktingar till flera av soldaterna.
Projektet omfattar sammanlagt 180 soldater från Sivas, vars brev nu hämtas fram ur arkiven och överlämnas till deras familjer.
Fick ta emot brev efter 113 år
Ett av breven skrevs av Gazi Mehmed, som tillfångatogs under Balkankrigen för mer än hundra år sedan.
Nu har brevet till slut nått hans familj.
Guvernören Yılmaz Şimşek besökte personligen soldatens efterlevande för att överlämna den 113 år gamla hälsningen.
Bland släktingarna finns 103-årige Hacı Mehmet Subaşı, som bor i byn Baharözü i distriktet Ulaş.
Även 84-årige Vahap Subaşı och 90-åriga Fidan Subaşı i byn İbicek i Altınyayla har fått ta del av ett brev som ger en inblick i deras fars upplevelser under kriget.
Vill bevara berättelserna
Enligt guvernören handlar projektet inte bara om att överlämna gamla brev, utan också om att bevara minnet av soldaterna och deras upplevelser.
Breven har därför dokumenterats och tagits om hand av minnescentret. Materialet har även använts som underlag för en bok.
Dessutom finns planer på att spela in dokumentärfilmer om soldaterna och deras familjer.
Förhoppningen är att berättelserna ska leva vidare och nå en större publik.
För de efterlevande innebär projektet samtidigt något betydligt mer personligt: möjligheten att läsa ord som deras egna släktingar skrev för över hundra år sedan, men som aldrig nådde fram till de avsedda mottagarna.
