Mimmo Wiestål Fischetti
Under isen på Grönland finns metaller som världen skriker efter. Men medan Europa tvekade har stormakterna vaknat. När Donald Trump åter hotar med att ta kontroll över ön ser EU:s passivitet allt mer ut som ett strategiskt misstag.
En gruva som kunde ha förändrat allt
Längst ner på Grönlands sydspets, bland snöklädda berg och djupa fjordar, ligger Kvanefjeld. Där finns ett av världens största fynd av neodym och praseodym – sällsynta jordartsmetaller som behövs för vindkraftverk, elbilar och avancerad militär teknik.
Om gruvan hade öppnats skulle Grönland ha blivit den första europeiska platsen som producerar dessa strategiskt viktiga metaller. Det australiska bolaget Energy Transition Minerals har länge stått redo. Ändå har varken Danmark, EU eller Grönlands egen regering använt sin politiska kraft för att få projektet i mål, skriver POLITICO.
Uranförbud stoppade utvecklingen
När Danmark 2009 gav Grönland kontroll över sina naturresurser sågs det som ett historiskt steg. Tolv år senare satte den grönländska regeringen stopp för Kvanefjeld – eftersom de sällsynta jordartsmetallerna är blandade med radioaktivt uran.
Sedan dess har projektet fastnat i juridiska tvister.
– Kvanefjeld visar hur politisk osäkerhet, geopolitik och höga kostnader gör att även strategiskt viktiga projekt inte når produktion, säger Danmarks tidigare utrikesminister Jeppe Kofod till POLITICO. I dag är han strategisk rådgivare åt gruvbolaget.
En råvarujätte som inte används
Kvanefjeld är bara ett exempel. Enligt uppskattningar sitter Grönland på upp till 25 procent av världens tillgångar av vissa sällsynta jordartsmetaller. Där finns också stora reserver av olja och gas, samt koppar, grafit och nickel.
Ändå är nästan allt outnyttjat. I dag finns bara två små aktiva gruvor på hela ön – en guldgruva och en som bryter fältspat för glas- och keramikindustrin.
Under lång tid visade varken Köpenhamn eller Bryssel något större intresse för att ändra på det.
EU vaknade sent
Först 2023 tog EU ett tydligare steg, när unionen skrev ett samarbetsavtal med Grönland om gruvdrift. Samma år presenterades EU:s Critical Raw Materials Act, som pekar ut Grönland som strategiskt viktigt.
I december lovade EU-kommissionen även finansiering till molybdengruvan Malmbjerg för att säkra tillgången till metallen för Europas försvar, enligt EU-kommissionen.
Men nu kan det vara för sent.
Trumps hot förändrar spelplanen
Donald Trump har återigen hotat med att USA kan ta kontroll över Grönland – med tvång om det krävs. Till skillnad från EU lär Washington knappast ge grönländarna vetorätt över gruvprojekt.
– EU har haft ett begränsat strategiskt engagemang i Grönlands kritiska råmaterial. Risken är att Europa kommer sent, precis när USA och Kina trappar upp sitt intresse, säger Jeppe Kofod.
Ett extremt svårt land att bygga i
Att bryta mineraler på Grönland är ingen enkel uppgift. Is, kyla, långa avstånd och brist på infrastruktur gör varje projekt dyrt och komplicerat.
– Det är en av världens mest svårtillgängliga platser för råvaruutvinning, säger Ditte Brasso Sørensen, analytiker på Think Tank Europa, till POLITICO.
Med färre än 60 000 invånare måste arbetskraft, bostäder och hela samhällen byggas upp från grunden kring varje gruva.
Strikt miljöpolitik bromsar
Grönland har dessutom en av världens hårdaste miljölagstiftningar. Uranbrytning förbjöds helt 2021 – ett beslut som fortfarande gäller, enligt Danmarks och Grönlands geologiska undersökning.
Problemet är att uran nästan alltid förekommer tillsammans med sällsynta jordartsmetaller. Förbudet riskerar därför att blockera stora delar av Grönlands potential.
Samma sak gäller fossil energi. Trots amerikanska uppskattningar om enorma olje- och gasreserver förbjöd Grönland ny oljeprospektering 2021 av klimatskäl.
Klimatförändringar öppnar dörrar
Ironiskt nog kan klimatförändringarna göra gruvdrift mer möjlig. När isarna smälter blir kustvatten isfria under längre perioder.
– Det förbättrar affärslogiken för både fossila bränslen och kritiska metaller, säger forskaren Jakob Dreyer vid Köpenhamns universitet.
Samtidigt varnar forskare för att Grönlands inlandsis kan försvinna helt inom detta sekel – med flera meters höjning av havsnivån som följd.
Vem bestämmer över Grönlands framtid?
EU betonar att det är grönländarna själva som ska avgöra hur resurserna används.
– Det är upp till Grönlands folk och deras demokratiskt valda företrädare, säger en talesperson för EU-kommissionen.
Hur mycket inflytande de får om USA ökar trycket är oklart.
När stormakter tävlar om metaller, energi och inflytande riskerar Europas år av tvekan att bli ett dyrt misstag – inte bara för EU, utan också för Grönland självt.
