Mimmo Wiestål Fischetti
Donald Trumps återkommande prat om att USA bör “skaffa” Grönland har gått från politisk provokation till en konkret huvudvärk för både Köpenhamn, Bryssel och Nato. Nu jobbar europeiska regeringar febrilt med att hitta en strategi som både kan avskräcka Trump – och samtidigt undvika en fullskalig konflikt med USA, Europas viktigaste säkerhetsgarant.
Bakgrunden är att USA:s utrikesminister Marco Rubio nu öppet säger att han tänker ta upp frågan om ett amerikanskt övertagande med danska företrädare redan nästa vecka, enligt Reuters. Samtidigt rapporterar The Guardian att mötet blir ett test på hur långt Trumpadministrationen är beredd att gå – och om “alla alternativ” fortfarande ligger på bordet.
Ett nytt allvar i Europa
I europeiska huvudstäder beskrivs stämningen som skiftande från irritation till ren oro. Diplomater och försvarsexperter talar om att man inte längre kan avfärda Trumps retorik som teater.
I en större genomgång beskriver The Washington Post hur Europas tidigare strategi – att försöka “hålla Trump lugn” och skydda relationen – nu prövas till bristningsgränsen när Grönland hamnar i centrum för en geopolitisk dragkamp.
Det är i det läget som europeiska aktörer skissar på fyra huvudspår: kompromiss, pengar, handelspress och – i sista hand – fysisk närvaro.
1) Kompromiss: Ge Trump en “vinst” utan att sälja ut Grönland
Det första alternativet är att snabbt hitta ett upplägg som Trump kan presentera som en seger, utan att Danmark eller Grönland tappar ansiktet.
Idén bygger på att Trumps argument kretsar kring säkerhet: att Danmark inte gör tillräckligt för att skydda området i takt med att Arktis blir mer strategiskt. Enligt The Guardian har Trumpadministrationen fortsatt driva linjen att Grönland är centralt för USA:s säkerhet – och att USA vill ha större kontroll över läget i regionen.
I praktiken kan en kompromiss handla om mer Nato-närvaro, fler övningar och en snabbare upprustning i Arktis. Målet: att neutralisera Trumps huvudargument – och göra en “övertagandedebatt” politiskt svårare att sälja.
2) Pengar: EU och Danmark vill göra det svårare att locka Grönland bort
Det andra spåret handlar om ekonomi – och om kampen om grönländarnas framtid.
Trumpadministrationen har signalerat sympati för grönländsk självständighet och en idé om att ett “friare” Grönland skulle kunna knyta sig närmare USA ekonomiskt. Motdraget från Bryssel och Köpenhamn är enkelt: visa att EU och Danmark kan erbjuda mer långsiktiga pengar och investeringar.
EU-kommissionen har därför föreslagit att stödet till Grönland i nästa långtidsbudget (2028–2034) höjs till omkring 530 miljoner euro, enligt Euronews. Även Arctic Today rapporterar om samma nivå och beskriver det som en tydlig förstärkning av EU:s närvaro och inflytande i Arktis.
Satsningen ska dessutom breddas: från välfärd, utbildning och grön omställning till mer fokus på mineraler och råvaror – områden som Trump ofta lyfter som motiv för ett amerikanskt övertagande.
3) Handel: EU:s “bazooka” kan bli ett avskräckningsvapen
Det tredje alternativet är hårdare och mer konfliktfyllt: ekonomiska motåtgärder mot USA.
EU har ett verktyg som ofta kallas “trade bazooka” – Anti-Coercion Instrument – en lagstiftning som skapats för att kunna slå tillbaka mot ekonomisk utpressning. Enligt RTÉ kan verktyget användas för att slå mot känsliga amerikanska sektorer genom marknadsrestriktioner och andra åtgärder.
Men det finns ett problem: trovärdigheten. Hotet måste vara så tydligt att Trump faktiskt tror att EU skulle trycka på knappen. Annars riskerar det att bli en tom gest – och i värsta fall trigga en motreaktion från USA.
4) “Boots on the ground”: En europeisk “snubbeltråd” på Grönland
Det fjärde spåret är det mest dramatiska: att europeiska länder – på dansk begäran – skickar militär till Grönland för att höja den politiska och mänskliga kostnaden om USA skulle försöka agera med våld.
Tanken är inte att Europa skulle kunna stoppa en amerikansk militärinsats i praktiken. Tanken är avskräckning: att skapa en “snubbeltråd” där en amerikansk operation riskerar att direkt leda till konfrontation med europeiska soldater – och därmed ett enormt politiskt pris.
Enligt Reuters har oron redan börjat skaka Nato, eftersom både Danmark och USA är allierade – men scenariot skulle kunna tvinga fram en helt ny typ av krishantering, där USA plötsligt ses som hotet, inte skyddet.
Vad händer nu?
Det som gör situationen explosiv är att alla alternativ har stora risker:
- Kompromiss kan uppfattas som att Europa belönar utpressning.
- Pengar kan hjälpa – men tar tid och kräver politisk enighet.
- Handelshot kan slå tillbaka mot europeisk ekonomi och skapa ett öppet handelskrig.
- Militär närvaro kan i värsta fall skapa den konfrontation man vill undvika.
Med Rubios planerade samtal med Danmark nästa vecka pekar allt på att Europas strategier snart testas i verkligheten – inte i teorin. Och i bakgrunden finns den fråga som nu allt fler europeiska diplomater vågar säga högt: hur avskräcker man en allierad som inte längre beter sig som en?
