När kriminella strukturer faller samman, ökar skjutvapenvåldet och fler blir måltavlor.
En ny studie från Brottsförebyggande rådet (Brå) avslöjar att skjutvapenvåldet i Sverige inte bara har ökat sedan mitten av 2000-talet, utan även genomgått betydande förändringar i både utförande och mål.
Den kriminella miljön har utvecklats från en mer reglerad struktur till en okontrollerad och oförutsägbar sådan, vilket har påverkat våldets omfattning och karaktär.
Under 2010-talet började allt yngre personer involveras i skjutvapenvåld, ofta genom att utföra uppdrag åt etablerade kriminella för att vinna status och pengar. Men på senare år har dessa uppdrag i vissa fall förlorat sin status, och ses nu som lågstatusarbete inom den kriminella världen.
Henrik Angerbrandt, utredare på Brå, noterar att det är vem som blir skjuten, snarare än hur skjutningen utförs, som ofta avgör om våldet eskalerar.
”När vi startade studien trodde vi att särskilt medialt uppmärksammade händelser skulle ha haft större betydelse för hur skjutvapenvåldet har utvecklats fram till 2020-talet. Men det vi har sett är att vem som skjuts tycks ha större betydelse för om skjutningarna eskalerar, än hur skjutningen gått till,” säger Angerbrandt i ett pressmeddelande.
En annan oroande utveckling är den ökande geografiska rörligheten hos kriminella grupper och att anhöriga allt oftare blir måltavlor. Sedan 2020-talet har dessutom kopplingen mellan beställare, utförare och konflikten försvagats, med flera skjutningar utförda av ensamstående gärningsmän som agerar på uppdrag av andra.
För att motverka våldet pågår idag flera initiativ, inklusive insatser för att skydda unga från att dras in i den grova kriminaliteten. Mariana Dufort, även hon utredare på Brå, understryker vikten av att lagföra de ledande aktörerna bakom konflikterna för att minska skjutningarna.
”Unga utförare har sällan koppling till konflikterna där skjutningarna sker. Därför är det viktigt att också ledande personer i konflikten lagförs för att skjutningarna ska minska,” säger Dufort.
