Ida Hansson
Planerna på en drönarmur vid EU:s och Natos gräns mot Ryssland får både militärer och forskare att tvivla. Kostnader, bemanning och teknik lyfts fram som avgörande hinder.
– Du kommer aldrig kunna få något heltäckande skydd, det spelar ingen roll om det är drönare eller något annat, så kommer man alltid vara steget efter en angripare, det ligger i sakens natur att man aldrig kan få ett hundraprocentigt skydd, säger Lars Forssell, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, till SVT.
Han konstaterar att det visserligen redan finns effektiva system för att bekämpa drönare, men deras räckvidd är begränsad. Det innebär att enorma mängder utrustning skulle krävas för att täcka hela gränsen mot Ryssland. Kostnaderna riskerar att bli skyhöga och den största utmaningen, menar Forssell, är bemanningen:
– Det handlar om en enorm kostnad och det kommer kräva jättemycket system. Men den största utmaningen är hur vi får tag i folk som kan sköta om det här, utbilda dem, förbandssätta dem och fixa mark där alla de här systemen ska stå.
Tekniska och praktiska hinder
Även inom Försvarsmakten möts idén av skepsis. Per Olsson, överstelöjtnant och projektledare för arbetet med drönarutveckling, beskriver drönarmuren mer som ett samlingsbegrepp för en samverkande förmåga mot hotbilden, snarare än en praktiskt fungerande lösning.
Han framhåller att det visserligen går att resa många master längs den 1600 kilometer långa gränsen mot Ryssland för att upptäcka fientliga drönare, men att själva nedkämpningen av dem är betydligt svårare – något han kallar en grannlaga uppgift.
Michael Gunnerek, chef för Försvarsmaktens UAS-center i Karlsborg, betonar att hotet från drönare är särskilt svårt att hantera eftersom de är billiga att massproducera. Han pekar på svårigheten i att både kunna upptäcka samtliga inkommande hot och samtidigt ha en tillräcklig förmåga att slå ut dem.
Som jämförelse lyfter han Israels luftförsvarssystem Iron Dome, som trots sitt rykte ändå påverkas av inkommande attacker även inom ett geografiskt begränsat område.
Gunnerek framhåller också att ingen bör tro att det går att utveckla ett system som helt stoppar motståndaren. Enligt honom ska man självklart sträva efter skydd, men förväntningarna på en ”showstopper” som eliminerar hotet helt är orealistiska.
