Kenneth Glad
Säkerhetsdebatterna runt om i Europa tar en mer lågmäld vändning. Oron gäller inte längre enbart öppet krig, utan även handlingar som håller sig strax under den tröskeln. Risken, menar tjänstemän, kan ligga i det som är svårare att definiera.
Längs Natos östra flank förblir tonen återhållsam. Ledare där förutspår inte någon omedelbar militär konfrontation, utan pekar i stället på Rysslands omfattande engagemang i Ukraina.
Estlands president Alar Karis sammanfattade det i uttalanden återgivna av Politico: ”Ryssland är mycket upptaget i Ukraina.” Därefter en paus i förväntningarna. Den senaste historien har visat hur snabbt antaganden kan falla samman.
En Nato-diplomat, som också talade med tidningen, var mer direkt: ”Jag anser det högst osannolikt. Putins självmordsbenägenhet har sina gränser – särskilt när det inte finns några tydliga och omedelbara fördelar.”
För närvarande är den rådande uppfattningen återhållsamhet. Inte lugn, men begränsning.
Gråzonstaktik
Den skarpare oron finns på annat håll. Inte invasion, utan påtryckningar.
Europa har sett varianter av detta tidigare, från cyberattacker till oförklarliga incidenter till havs. Ingen passerade en tydlig röd linje. Alla skapade friktion.
Mika Aaltola, finländsk EU-parlamentariker, pekade på hur sådana åtgärder kan utvecklas: ”Det kan vara en drönaroperation, det kan vara en operation i Östersjön. Det kan vara något i Arktis, en attack mot små öar. De har en skuggflotta som redan delvis är militariserad.”
Inga stridsvagnar. Inga kolonner som korsar gränser.
”En drönarattack kräver inga trupper, den kräver inte att man korsar en gräns.”
Den enkelheten är komplikationen. Natos kollektiva försvar bygger på tydlighet. Dessa taktiker är utformade för att undvika den.
En fråga om timing
Tidpunkten hänger också över diskussionen. Vissa europeiska tjänstemän, enligt WP Wiadomosci, ser ett snävt fönster format av politisk osäkerhet och skiftande allianser.
Aaltola uttryckte det rakt på sak: ”Något kan hända snart, det finns en möjlighet för Ryssland.”
Hans oro kretsar kring en upplevd obalans. ”USA drar sig tillbaka från Europa, de transatlantiska relationerna är i oordning, och EU är ännu inte fullt redo att ta på sig detta ansvar på egen hand.”
En annan bedömning kom från Litauens tidigare utrikesminister Gabrielius Landsbergis, som varnade för att konflikten kan vidgas. Han sade att Putin kan ”eskalera konflikten mot en annan granne i ett försök att undvika förödmjukande förhandlingar med Ukraina.”
Ingen enskild prognos dominerar. Det är själva poängen.
I stället framträder ett mönster av försiktighet blandat med oro. Inte rädsla för en plötslig attack, utan för något stegvis, svårare att fastställa innan det redan är i gång.
Och då kan det verkliga testet inte vara militär styrka, utan om allierade uppfattar samma hot vid samma tidpunkt.
Källor: Politico, WP Wiadomosci
