Mimmo Wiestål Fischetti
Vladimir Putin ser just nu ut som en ledare som tror att han har vind i ryggen: Ryssland trycker långsamt fram i öster, USA:s kurs är mer osäker – och Europa står och väger mellan att planera för fred och att rusta för ett långt krig. Frågan är vad som faktiskt skulle kunna få Kreml att ändra kalkyl.
Putins grundkalkyl: tid, mark och en tröttare motståndare
Putins målbild, enligt flera bedömare, handlar inte bara om ett eldupphör utan om att låsa in Rysslands erövringar som “nya fakta” på marken – och att pressa Ukraina till en svagare militär och ett stopp för Nato-spår. Det är också därför små ryska framryckningar kan räcka politiskt: de signalerar momentum, skriver BBC.
Samtidigt är kriget fortfarande dyrt. Men kostnader biter inte automatiskt på beslut i en auktoritär stat – särskilt inte om ledningen upplever att motståndaren kommer tröttna först.
USA-spåret: press på Kyiv – eller att tvätta händerna
Den största enskilda förändringen i omvärldens spelplan är hur USA agerar. Om Washington väljer att trycka Ukraina mot ett eldupphör på villkor som upplevs som farliga i Kyiv, kan det skapa ett “fredsavtal” utan trovärdiga säkerhetsgarantier – och därmed lägga grunden för nästa ryska offensiv, enligt BBC.
Om USA i stället drar ned stödet riskerar Ukraina att förlora kritiska förmågor, inte minst underrättelser som hjälper landet att upptäcka hot i luften och planera precisionsangrepp. Det skulle i praktiken flytta maktbalansen – utan att Ryssland behöver ändra något.
Europas nyckelval: fredsstyrka – eller uthållighet för ett 15–20-årigt hot
Europa förbereder sig officiellt för ett läge där ett eldupphör kan komma – bland annat genom planer på en internationell styrka och ekonomiskt stöd för att hjälpa Ukraina avskräcka en ny invasion. Men parallellt finns en hårdare slutsats hos vissa: att Europa måste planera för att kriget kan “muddla på” länge, och att Ryssland kan vara ett militärt hot i årtionden.
Här blir två idéer centrala:
- Skydd i luften. Det finns förslag om att utvidga europeiskt luftförsvar eller skapa skyddszoner över västra Ukraina för att minska effekten av drönare och robotar. Debatten om en europeisk “sköld” i luften – och hur den kan se ut – har återkommit i flera analyser och rapporter, bland annat i brittiska medier, som Sky News.
- Trupp på marken – men långt från fronten. En mer laddad tanke är att europeiska soldater skulle kunna placeras i västra Ukraina för att avlasta ukrainska förband. Kritiker varnar för eskalation. Förespråkare menar tvärtom att tydlig närvaro och vilja att försvara kan vara det enda som på riktigt stoppar rysk aggression – just eftersom Kreml då inte längre kan räkna med att möta enbart Ukraina.
Det är här Europas stora politiska problem uppstår: även om militär logik kan peka åt ett håll, finns en tydlig risk att väljare i väst inte accepterar en väg som upplevs föra Europa närmare direkt konfrontation.
Sanktioner och oljeintäkter: hårdare verktyg – men också fler kryphål
Sanktioner har pressat Ryssland, men i ett krig där staten prioriterar militär produktion kan ekonomisk smärta bäras länge – och kringgås kreativt. Kritiken från flera håll är att sanktionerna ofta blir “håliga” när olja ändå hittar köpare via mellanhänder och skuggflottor.
Vill man verkligen påverka krigskassan, pekar en del bedömare på två trappsteg: stramare efterlevnad och sekundära sanktioner mot länder och bolag som fortsätter köpa rysk energi. Det är politiskt svårt – men skulle potentiellt slå närmare det som finansierar kriget.
Samtidigt pågår en separat strid om pengar: EU:s diskussion om hur frysta ryska tillgångar kan användas för att stötta Ukraina. Rysslands centralbank har nu stämt belgiska Euroclear och kräver enorma skadestånd, enligt Reuters – en rättsprocess som i sig kan göra EU-länder mer riskaverta. Men EU driver samtidigt en modell för att säkra Ukrainas finansiering 2026–2027, bland annat via ett upplägg runt frysta tillgångar, vilket har beskrivits i internationell rapportering som France 24.
Ukrainas egen flaskhals: folk, rotation och en 800-mils front
Ukraina har visat militär innovation och uthållighet, men slits av ett långt krig och en extremt lång front. Ett av de mest känsliga spåren är mobilisering: hur mycket man kan – och vill – bredda värnplikten utan att skada landets demografiska framtid.
Här finns ingen “gratis” lösning. Att sänka åldersgränser kan ge fler soldater här och nu, men samtidigt riskera en generation och ett samhälle som redan dränerats av flykt och förluster. Det blir en strategisk kompromiss: kriget måste gå att vinna utan att landet töms på framtid.
Djupare attacker in i Ryssland: viktigt, men sällan avgörande ensamt
Ukrainska drönare och robotar som slår mot raffinaderier, logistik och militärindustri kan höja kostnaden för Moskva och skapa friktion – särskilt om det påverkar energi och försörjning. Men flera militära bedömare varnar för att sådana angrepp sällan räcker för att “tvinga fram” ett avtal på egen hand: de är en del av ett större tryck, inte en magisk knapp.
Samtidigt kan de också ha en baksida: Kreml kan använda dem propagandistiskt för att stärka bilden av att Ukraina är ett hot som måste “neutraliseras”.
Diplomati: en utväg som båda kan sälja – om USA pressar hårt nog
Det finns ett scenario där Putin kan välja att kliva ned från trädet utan att erkänna nederlag: ett avtal där båda sidor kan hävda framgång, där linjen på marken fryses, vissa zoner demilitariseras, och de mest explosiva frågorna skjuts på framtiden.
Men en sådan konstruktion kräver två saker som ofta saknas:
- tung amerikansk närvaro i förhandlingarna, med uthålligt tryck,
- säkerhetsarrangemang som faktiskt avskräcker en ny rysk offensiv.
Utan det blir “fred” lätt en paus.
Kina – den stora vilda faktorn
Det kanske mest underskattade verktyget finns i Beijing. Rysslands krigsmaskin är starkt beroende av kinesiska varor med både civila och militära användningsområden, och Xi Jinping är en av få ledare Putin lyssnar på när läget blir farligt.
Om Kina skulle bedöma att kriget blivit ett hot mot stabilitet, handel och marknader – eller om väst börjar rikta sekundära sanktioner som slår mot kinesiska intressen – då kan trycket från Beijing förändra Moskvas spel. Men i nuläget gynnas Kina ofta av att USA binds i Europa och att väst är splittrat.
Så kan Putins kalkyl faktiskt spricka
Det som på allvar kan få Putin att backa är sällan en enskild åtgärd. Det är en kombination:
- En tydlig militär stoppkloss: Ukraina får verktyg att stoppa ryska framryckningar – och Europa visar att det finns “hård” säkerhet bakom.
- Skärpta ekonomiska kostnader som inte går runt: bättre efterlevnad, färre kryphål och ett energitryck som känns i statens intäkter.
- En trovärdig diplomatisk ramp: en väg ut där Putin kan sälja ett stopp som något annat än reträtt – men där Ukraina inte lämnas utan skydd.
- Kinesisk signal: att Beijing börjar väga kostnaderna för ett evighetskrig tyngre än fördelarna.
Putins starkaste kort är fortfarande tiden. Det som kan knäcka det kortet är om Ukraina och dess allierade lyckas visa motsatsen: att de också klarar ett långt spel – och att varje månad av krig blir dyrare för Moskva än för Kyiv.
