Mimmo Wiestål Fischetti
I Paris samlades europeiska ledare i veckan för att hålla ihop stödet till Ukraina och för att få USA att stanna kvar vid bordet i fredssamtalen. Men över mötet hängde en helt annan konflikt – en som skakar både Nato och EU i grunden: Donald Trumps nya, hårda tryck för att USA ska ”skaffa” Grönland.
Bakom stängda dörrar var budskapet tydligt: ingen vill reta upp Trump. Ändå växer oron i Europa för att USA kan vara på väg att utmana själva idén om allierad solidaritet – från insidan.
En ”Grönland-elefant” mitt i Ukrainatoppen
Samtalen i Paris handlade om Ukraina och säkerhetsgarantier efter ett eventuellt avtal. Men samtidigt har Trump-administrationen skruvat upp retoriken om Grönland – och gjort det på ett sätt som fått europeiska huvudstäder att stelna.
Vita huset bekräftade att man ”diskuterar en rad alternativ” för att få kontroll över ön, och att militärt våld ”alltid är ett alternativ” för presidenten, enligt presschefen Karoline Leavitt. Det rapporterar bland andra Associated Press och The Guardian.
Enligt AP är Grönland nu uttalat en ”prioritet” i USA:s säkerhetspolitik, med hänvisning till rysk och kinesisk närvaro i Arktis, enligt AP samt The Guardian.
Danmark: ”Det här måste tas på allvar”
Grönland är världens största ö och ett självstyrande territorium inom kungariket Danmark. USA har redan militär närvaro på ön – i dag framför allt via Pituffik Space Base – men Trump vill gå längre.
Danmarks statsminister Mette Frederiksen har offentligt markerat att hoten måste tas på största allvar. Samtidigt försöker Köpenhamn undvika en öppen konflikt med Washington – just när Europa behöver USA som starkast i Ukrainakriget.
Det är här ironin blir brutal: Europa kräver att USA ska försvara ukrainsk suveränitet mot ryska territoriella anspråk – samtidigt som USA hotar ett Natoland med att ta mark.
Europa svarar – men med darr på rösten
På sidlinjen av Paris-samtalen kom ett gemensamt europeiskt uttalande från ett mindre antal stora länder. De slog fast att arktisk säkerhet ska lösas gemensamt inom Nato – och att det enbart är Danmark och Grönland som kan fatta beslut om öns framtid.
Men flera bedömare menar att signalen inte räcker.
The Guardian rapporterar att reaktionerna i Europa först var splittrade och försiktiga, med tydlig nervositet för att gå i direkt konfrontation med Trump, enligt The Guardian.
Frågan som Nato inte vill ta i
Det som skrämmer europeiska diplomater är inte bara orden – utan konsekvensen om de blir handling.
Nato är byggt på principen ”en för alla, alla för en”. Men alliansen har aldrig varit designad för en situation där en medlemsstat hotar en annan. Formellt är artikel 5 inte tänkt för interna konflikter, och historiska exempel – som Turkiets och Greklands konflikter – visar hur Nato ofta försöker undvika att agera militärt när två medlemmar hamnar i strid.
Med andra ord: om USA pressar Danmark militärt eller politiskt över Grönland kan alliansen hamna i ett juridiskt och politiskt vakuum.
Det är därför flera europeiska röster nu varnar för att Grönland kan bli en existentiell prövning för Nato, skriver AP.
Venezuela-effekten: efter helgen skrattar ingen
Tidigare brukade Trumps prat om att köpa Grönland avfärdas som en udda fix idé. Det görs inte längre.
Bakgrunden är en dramatisk helg där Trump-administrationen genomförde en militär insats i Venezuela och uppgav att landets president Nicolás Maduro tagits i amerikansk custody. Händelsen har skakat om diplomatin – och gjort att europeiska ledare nu tolkar Grönlandsretoriken som mer än bara symbolpolitik, enligt Analys hos Global Affairs.
EU:s svaga punkt: man vågar inte tala med en röst
Det kanske största problemet, enligt flera källor, är att EU inte lyckas agera enhetligt.
Det är samma mönster som EU tidigare visat gentemot Trump, enligt flera bedömare: man undviker konflikt för att inte riskera USA:s militära stöd. Och när EU väl agerar blir det ofta halvmåttor – symboliska uttalanden i stället för samlad press.
Konsekvensen kan bli att Trump upptäcker att splittringen är ett vapen: om Europa inte ens kan samla sig bakom ett Natolands territoriella integritet – hur ska man då stå emot i andra konflikter?
Europas obekväma slutsats: beroendet av USA är farligt
Det här är den stora, smärtsamma frågan som Paris-mötet inte kan gömma sig ifrån:
Europa är fortfarande djupt beroende av USA för underrättelser, luftförmåga, logistik och ledningssystem. Det gör att hotet om att ”förlora Washington” skrämmer många fler än hotet mot Köpenhamn.
Men det är också exakt det som gör situationen så explosiv. Om USA – alliansens starkaste medlem – på allvar pressar en mindre allierad, då förändras hela Nato-idén. Då är inte Nato längre en garanti mot hot utifrån, utan en struktur där makt kan användas även inåt.
När alliansen blir osäkerheten
Just nu försöker europeiska ledare hålla fokus på Ukraina och samtidigt dämpa Grönlandskrisen. Men Trump-administrationens linje – att militären ”alltid är ett alternativ” – gör det svårt att låtsas som att allt är normalt.
Det är därför frågan om Grönland inte bara handlar om Arktis, mineraler eller militärbaser.
Den handlar om något mycket större: om Nato fortfarande är en försvarspakt – eller om det håller på att bli en arena där de små tvingas hoppas att de stora aldrig vänder sig om.
