Ida Hansson
Frågan som dominerade säkerhetskonferensen i München var inte retoriken om transatlantisk enighet – utan vad som faktiskt händer om kriget i Ukraina fryses eller avslutas.
Enligt Kyiv Independent rapportering från konferensen kretsade de mest intensiva samtalen kring vilka säkerhetsgarantier Ukraina realistiskt kan få – och om de överhuvudtaget skulle avskräcka Ryssland.
Garanti eller tomma löften?
Under sitt framträdande inför konferensdeltagarna argumenterade Ukrainas president Volodymyr Zelensky för att långsiktiga säkerhetsåtaganden måste komma före ett fredsavtal. Han varnade från scenen för att ett avtal utan robusta garantier bara skulle skapa en paus i kriget, inte en varaktig fred.
Men bakom kulisserna var tongångarna mer försiktiga.
Enligt Kyiv Independent framhöll flera baltiska och centraleuropeiska företrädare i intervjuer och sidomöten att det finns en avgörande skillnad mellan politiska utfästelser och faktiska försvarsgarantier.
Natos artikel 5 innebär i praktiken ett löfte om militärt ingripande – ytterst med egna soldaters liv som insats. Att ge Ukraina något ”liknande” utan fullt medlemskap beskrevs av vissa som en retorisk konstruktion snarare än en operativ plan.
Även oberoende analytiker uttryckte skepsis. Statsvetaren Ian Bremmer sade i en intervju på plats att trovärdigheten i västliga garantier är ifrågasatt, särskilt med tanke på den amerikanska inrikespolitiska utvecklingen.
– Trump har visat att han är beredd att offra Ukrainas intressen politiskt, upprepade gånger, sade Bremmer till tidningen.
Sammantaget blottlade diskussionerna en central osäkerhet: vilka garantier – kort om direkt Nato-medlemskap – skulle faktiskt avskräcka Kreml?
USA:s ton – och Europas oro
Samtidigt präglades konferensen av en mer försonlig amerikansk ton än året innan. USA:s utrikesminister Marco Rubio försökte i sitt tal inför plenum lugna europeiska farhågor om ett transatlantiskt uppbrott.
– För oss amerikaner må vårt hem ligga på västra halvklotet, men vi kommer alltid att vara ett barn av Europa, sade han från huvudscenen, till stående ovationer.
Men enligt Kyiv Independent noterade flera deltagare att budskapet i sak låg nära den linje som Washington tidigare drivit: Europa måste ta större ansvar för sin egen säkerhet.
Parallellt finns en oro över motstridiga signaler från USA – krav på europeisk upprustning kombinerat med stöd till EU-kritiska politiska krafter och handelspolitiska påtryckningar.
En världsordning i förändring
Först därefter – i plenartal och strategiska samtal – tog den större systemfrågan form: Är den post-kalla krigsordningen över?
Flera europeiska ledare konstaterade att den unipolära era som följde Berlinmurens fall är historia. Maktbalansen förändras, stormaktspolitiken är tillbaka och Europa kan inte längre förlita sig på automatisk amerikansk ledning.
Kriget i Ukraina blev därmed både en konkret säkerhetsfråga och en symbol för något större: ett geopolitiskt skifte där gamla garantier omprövas.
Källa: Kyiv Independent
