Ida Hansson
I en vändning av rättsprocessen har hovrätten beslutat att fria en man i 50-årsåldern som tidigare dömts av tingsrätten för grovt sexuellt övergrepp mot en fyraårig flicka.
Anledningen till frikännandet är enligt Dagens Juridik att utredningen inte bedöms vara tillräckligt ”robust” för en fällande dom.
Mannen hade från början åtalats för våldtäkt mot barn, alternativt grovt sexuellt övergrepp mot barn eller sexuellt ofredande.
Tingsrätten valde att döma honom för grovt sexuellt övergrepp, baserat på flickans berättelse och vårdnadshavarnas vittnesmål.
Flickan hade beskrivit hur mannen petade utanför och innanför hennes trosor, och hur detta orsakade henne smärta och obehag.
Vårdnadshavarna vittnade även om fysiska tecken på övergrepp och en förändring i flickans beteende.
Trots att tingsrätten ansåg flickans berättelse samt vårdnadshavarnas iakttagelser som trovärdiga och tillförlitliga, och därmed bedömde att en sexuell beröring hade ägt rum, har hovrätten kommit till en annan slutsats.
Hovrätten menar att de bevis som presenterats inte uppfyller kraven för en fällande dom.
Mannen, som hela tiden nekat till anklagelserna, dömdes av tingsrätten till ett år och åtta månaders fängelse.
Detta straff baserades på bedömningen att han uppsåtligen hade berört flickans underliv.
Dock ansåg tingsrätten inte att det fanns tillräckliga bevis för att döma mannen för våldtäkt mot barn, då det inte kunde fastställas utom rimligt tvivel att den sexuella beröringen varit jämförbar med samlag.
Nu, med hovrättens beslut att helt fria mannen från alla anklagelser, väcks frågor kring utredningens kvalitet och robusthet.
Detta fall har återigen belyst de utmaningar som finns i rättsprocessen, särskilt i mål som rör sexuella övergrepp mot barn.
