Mimmo Wiestål Fischetti
Att hålla kroppen igång och hälsan på topp blir allt viktigare i takt med att vi lever allt längre.
I Sverige pratas det ofta om värdet av en aktiv livsstil för att behålla energi och rörlighet högt upp i åren.
Samtidigt kan inställningen till åldrande skilja sig ordentligt åt mellan olika delar av världen.
Runt om i världen söker forskare efter svar på hur man bäst behåller både spänst och glädje hela livet ut.
Japan har i dag en av världens äldsta befolkningar där över 28 procent av invånarna har passerat 65 år.
Landets äldre invånare har blivit globala förebilder genom sin starka vilja att hålla sig aktiva.
Starka resultat högt upp i åren
En av de mest uppmärksammade personerna är Mieko Nagaoka som började simma i 80-årsåldern för att läka en knäskada.
Som 100-åring satte hon sitt första världsrekord och fortsatte att tävla fram till 105 års ålder.
Likaså uppmärksammades löparen Hidekichi Miyazaki som vid 105 års ålder satte ett historiskt rekord på 100 meter, det skriver BBC.
Även äventyraren Yuichiro Miura har skrivit historia genom att nå Mount Everests topp vid 80 års ålder.
Gemensamt för dessa personer är en stark tävlingsinstinkt och en önskan om att klara sig själva.
I den lokala kulturen finns en strävan efter att inte belasta sin omgivning, vilket driver invånarna att behålla sitt oberoende så länge som möjligt.
Träning stärker hjärnan
Forskning visar att fysisk aktivitet inte bara stärker kroppen utan också förbättrar kognitiva funktioner hos äldre.
Docent Yuko Oguma vid Keio universitet förklarar att även lättare träning som dagliga promenader eller enkel stretch har stor betydelse för hälsan.
Nyare studier slår fast att muskler faktiskt kan stärkas oavsett ålder, vilket utmanar tidigare idéer om att kroppen bara bryts ned.
Sociala sammanhang och gemenskap spelar också en avgörande roll. Genom lokalforeningar, volontärarbete och nya hobbyer håller sig pensionärerna engagerade i samhället.
En stor del av den äldre befolkningen väljer dessutom att jobba kvar eller engagera sig i föreningslivet långt efter vanlig pensionering.
