Psykologen pekar ut vanan som kan göra stor skillnad för äldres hälsa och mående.
För många är familjen en viktig del av livet.
Att umgås, ta en fika eller bara prata i telefon kan räcka långt för att bryta vardagens tristess och ge lite extra energi.
När yngre och äldre umgås blir samtalen ofta annorlunda än när man bara träffar personer i sin egen ålder. Man har olika erfarenheter, ser saker på olika sätt och kan lära sig mycket av varandra.
För äldre kan den sociala kontakten vara särskilt viktig. Att ha människor omkring sig och någon att prata med kan minska känslan av ensamhet och samtidigt vara bra för hälsan – och det gäller inte minst mor- och farföräldrar.
Enligt Femina, som pratat med psykologen Caroline Erkers på Svea KBT, visar forskning att umgänge med barnbarn kan få människor att må bättre på flera olika sätt.
Socialt umgänge är viktigt
Caroline Erkers lyfter bland annat fram värdet av att olika generationer möts.
Barn och vuxna kan dela erfarenheter, lära sig av varandra och få nya perspektiv som de kanske inte hade fått bland personer i samma ålder.
Samtidigt innebär umgänget mer social kontakt i vardagen. För äldre kan det vara extra betydelsefullt, eftersom ensamhet kan påverka hälsan negativt.
”Det gäller för alla, men om vi tittar på äldre så är ett socialt liv en jätteviktig friskfaktor”, säger Caroline Erkers till Femina.
Det behöver däremot inte vara just familjen som står för gemenskapen. En vän, granne eller någon annan man tycker om att umgås med kan fylla samma funktion.
Viktigt att veta att någon finns där
Det handlar inte heller om att träffa andra så ofta som möjligt.
Enligt Caroline Erkers kan känslan av att ha någon att höra av sig till vara minst lika viktig som hur ofta man faktiskt ses.
Om familjen bor långt bort kan avståndet därför spela roll, särskilt om det gör det svårt att få till den sociala kontakt man behöver.
Det viktiga är alltså inte att ta vara på varje tillfälle att umgås, utan att känna att möjligheten finns när man behöver den.
För den som har barnbarn i närheten kan de därför bli en naturlig källa till både sällskap och gemenskap, men enligt Caroline Erkers är det inte barnbarnen i sig som är avgörande.
Det viktigaste är att ha människor omkring sig och känna att man inte är ensam.