Kenneth Glad
Medicinhistorien är full av märkliga botemedel som människor använde under århundraden. I decennier antog experter att de mest bisarra recepten bara var fantasifulla myter. Nu visar avancerade laboratorieanalyser att en mycket ovanlig behandling faktiskt förekom.
Forskare vid Marburgs universitet har löst ett månghundraårigt mysterium. Ett tvärvetenskapligt forskarteam undersökte forntida egyptiska balsameringsmaterial och använde kemiska analyser för att fastställa vilka ämnen som ingick i konserveringsprocessen.
Forskarna undersökte en mumifierad skalle från 700-talet f.Kr. och jämförde den med ett medicinskt pulver som förvarades på ett gammalt tyskt apotek. De kemiska spår som upptäcktes gav en sällsynt inblick i forntida metoder.
Nya bevis upptäckta
Forskarna upptäckte molekylära spår av aloe. Studien, som publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences, är den första där växten har identifierats kemiskt i egyptiska balsameringsblandningar.
”Detta fynd är betydelsefullt för forskningen av två skäl: Hittills har aloe inte identifierats som en beståndsdel i forntida egyptiska balsameringsmaterial genom molekylär analys. Samtidigt har aloe kopplats till mumiebaserade material som användes som läkemedel under senare århundraden, särskilt i medeltida texter”, sade Tanja Pommerening till Phys.org.
”Tidigare antog man att författarna till dessa texter spekulerade och förlitade sig på bibliska passager (till exempel Johannes 19:39), eftersom kunskapen om forntida egyptisk balsamering hade gått förlorad. De nya fynden tyder på att denna koppling kan ha djupare historiska rötter”, tillade hon.
Nya verktyg för historisk forskning
Forskarteamet analyserade sammanlagt 24 museiföremål från universitets- och apotekssamlingar runt om i Tyskland. Med hjälp av avancerad databehandling och maskininlärning jämförde de molekylära mönster mellan materialen.
Den avancerade metoden avslöjade en tidigare okänd koppling mellan ett mumifierat huvud och ett separat katalogiserat pulver som förvarades på samma museum. De båda föremålen hade ett gemensamt kemiskt fingeravtryck, vilket visar hur modern vetenskap kan hjälpa historiker att rekonstruera föremåls ursprung när dokumentationen i samlingarna är bristfällig.
Blickar mot framtiden
Forskarna testade också historiska mumiebaserade läkemedel på influensainfekterade celler. Extraktet gav ett visst skydd, men forskarna kunde inte fastställa vilken ingrediens som låg bakom effekten.
”På lång sikt strävar vi efter att utveckla en forskningsmetod som kombinerar historiska skriftliga källor, arkeologiska föremål och modern analys av naturprodukter. Vårt mål är inte bara att undersöka den kemiska sammansättningen av forntida läkemedel och balsameringsmaterial, utan också att få en djupare förståelse för hur de framställdes, användes och fördes vidare genom historien samt deras kulturella sammanhang”, sade Raphael Reher till Phys.org.
Hans forskarteam hoppas kunna upptäcka ännu fler dolda ingredienser. De senaste resultaten visar redan nu att forntida egyptiska balsamerare hade omfattande kunskaper om de material och metoder de använde.
