Jens Asbjørn Bøgen
Över hela det tidigmedeltida Europa satte kungar sina ansikten på silver. Ett nordengelskt kungarike gjorde i det tysta något helt annat.
På 800-talet, medan härskare från Frankerriket till Wessex präglade sin valuta i silver, massproducerade det anglosaxiska kungariket Northumbria små, matta mynt tillverkade huvudsakligen av en kopparlegering.
Historiker har länge antagit att övergången var ett tecken på problem: vikingaräder, tömda skattkammare, ett kungarike pressat till att skära ner på metallen i sina pengar.
En ny studie publicerad i tidskriften Antiquity hävdar motsatsen. Northumbria hade fortfarande gott om silver, och även en del guld. Det valde koppar med avsikt.
Forskningen, ”Debasement and the production of copper-alloy coins in ninth-century Northumbria”, genomfördes av dr John Luke Carson vid Durham University.
Han sammanställde en databas över ädelmetallfynd från 800-talets Northumbria och räknade till 27 säkert daterade silverfynd, ytterligare sju sannolika silverexemplar samt 11 säkert daterade guldfynd – siffror som placerar kungariket på samma nivå som dess anglosaxiska grannar.
En medveten penningpolitik
Om det fortfarande fanns silver, varför prägla i koppar? Carson drar slutsatsen att det handlade om politik, inte fattigdom.
De små mynten av oädel metall, i dag kända som stycas, kunde slås i betydligt större mängder än den tidigare silvermyntningen, vilket gav vanliga köpare och säljare pengar i händerna för vardagliga transaktioner.
”Mynten av oädel metall hade ett lägre värde, vilket gjorde att de kunde användas av fler människor och mer frekvent”, säger Carson i kommentarer som rapporterats av Medievalists.net.
Att öka mynttillgången ökade också vad härskarna kunde driva in från myntningen. Och en distinkt northumbrisk valuta, som användes av bönder, handelsmän och prästerskap över hela riket, kan ha bidragit till att knyta samman en gemensam ekonomisk och politisk identitet.
Carson beskriver myntförsämringen som ”ett aktivt drag med ekonomiska och sociala fördelar, inte ett som framtvingades av brist på silver”.
Ett kortlivat experiment
Dessa stycas var en lokal uppfinning med en kort livslängd.
Silverhalten i de northumbriska mynten föll kraftigt under kung Eanred, från så mycket som 40 % till maximalt 10 % under den senare delen av hans regeringstid omkring 830–841, och silvret försvann helt från den ordinarie myntningen under hans efterträdare Aethelred II:s andra regeringstid (844–849).
Kopparmynten förblev i omlopp fram till att vikingarnas erövring av York år 867 satte punkt för kungariket och dess ovanliga pengar.
