Johanna Ekman
Mikrober från tassar, päls och djurmagar väcker intresse bland forskare. Nu undersöks hur nära kontakt med husdjur i barndomen kan stärka immunförsvaret – och kanske skydda mot astma och allergier.
Vad har tarmfloran hos en kattägare gemensamt med husdjurets avföring? Kanske mer än man tror. Nasia Safdar, professor i infektionssjukdomar vid University of Wisconsin, planerar nu en studie där hon samlar in avföringsprover från både husdjur och deras ägare under upprepade veterinärbesök. Målet: att se om deras tarmfloror blir mer lika med tiden och om gemensamma bakteriestammar kan spåras.
– Det perspektivet har varit lockande att finansiera, eftersom det i slutändan är människans hälsa vi är intresserade av. Så vilken roll kan djuret spela i det? säger Safdar till BBC.
Intresset delas av husdjursfoderindustrin, som ser möjligheter i att skapa produkter som gynnar goda bakterier i djurens tarmar – som sedan potentiellt kan påverka deras ägare. Teorin bygger på att mikrober från djurens hud och päls hamnar på vår egen hud när vi klappar dem.
Men inte alla forskare är övertygade.
– Det finns inget som helst bevis för det, säger Jack Gilbert, professor vid University of California San Diego. – Vi hittar inte långvarig förekomst av hundbakterier i vår hud, mun eller tarm. De stannar inte kvar.
Gilbert, som var med och grundade American Gut Project, menar istället att människans immunsystem har formats genom årtusenden av nära kontakt med djur. Mikroberna behöver inte stanna i kroppen – det räcker att immunförsvaret känner igen dem och reagerar.
– Under tusentals år vande sig människans immunsystem vid att exponeras för bakterier från hundar, hästar och kor, säger han. – Så när immuncellerna stöter på dem, stimuleras utvecklingen i rätt riktning. De vet vad de ska göra.
Forskning visar också att människor som lever med husdjur tenderar att ha mer likartade tarmfloror, vilket kan bero på att djuret fungerar som en mikrobförmedlare mellan familjemedlemmar.
Det var just liknande tankegångar som ledde till en studie 2012, där forskare undersökte 30 barn från amishsamhällen i Indiana och hutteriter i South Dakota. Resultatet var tydligt: barnen som bodde närmare djur, främst amishbarnen, hade starkare immunsystem och exponerades för fler mikrober via damm i hemmet.
Jack Gilbert, som deltog i studien, förklarar:
– Vi vet att om du växer upp i fysisk kontakt med gårdsdjur minskar risken för astma eller allergi med ungefär 50 procent. Bara att växa upp med en hund i hemmet kan minska risken med 13–14 procent.
Andra studier har sett liknande samband på alpina gårdar där barn som lever nära kor har visat lägre risk för allergier, astma och hösnuva. Forskare har även identifierat en så kallad ”mini-gårds-effekt” där fler husdjur i hemmet tycks ge starkare skydd mot allergier under barndomen.
Men som Gilbert säger:
– Det är ingen universallösning, och varje gång jag föreläser säger någon: ”Men jag växte upp på en gård och har ändå allergier.”
Ändå kvarstår fascinationen. New York Times har kallat husdjur för ”det nya probiotikat” – och med tanke på vad som döljer sig i päls, magar och mikrobiom är det kanske inte en så långsökt tanke.