De andra NATO-medlemmarna godkände aktiveringen av artikel 5 på mindre än 24 timmar.
Just nu läser andra
De andra NATO-medlemmarna godkände aktiveringen av artikel 5 på mindre än 24 timmar.
Spänningarna ökar

Sedan Ryssland invaderade Ukraina har den ryska retoriken mot NATO-länder som förser Ukraina med militärt stöd blivit alltmer hotfull.
Frågan om artikel 5

Oron är att Ryssland ska angripa ett NATO-land för att testa om den mytomspunna artikel 5 verkligen kommer att efterlevas.
Men vad säger artikel 5 egentligen? Och har den någonsin använts?
Läs också
En hörnsten i alliansen

Enligt NATOs officiella webbplats var huvudsyftet med det grundfördrag som undertecknades 1949 att skapa ett ömsesidigt försvarspakt mot risken för en sovjetisk invasion av europeiska länder.
Alla för en, en för alla

Kärnan i artikel 5 är att om ett NATO-land utsätts för ett väpnat angrepp, ska samtliga övriga medlemsländer bistå den angripna parten.
I princip ett ”en för alla, alla för en”-löfte.
Vad står det?

Artikel 5 är ganska lång, men en central formulering lyder:
”Parterna är överens om att ett väpnat angrepp mot en eller flera av dem i Europa eller Nordamerika ska betraktas som ett angrepp mot dem alla, och följaktligen är de överens om att, om ett sådant väpnat angrepp sker, ska var och en av dem (…) bistå den eller de angripna parterna.”
Vad räknas som ett angrepp?

Världen har förändrats mycket sedan 1949, då väpnade angrepp var normen. Idag råder oenighet om vad som faktiskt utgör ett angrepp.
Är till exempel en cyberattack ett angrepp? Räknas sabotage mot ett NATO-lands infrastruktur i internationellt vatten?
Artikel 6

I artikel 6 definieras ett angrepp som ett väpnat angrepp mot:
- ett medlemslands territorium
- ett medlemslands styrkor, fartyg eller flygplan, när de befinner sig i eller över ovan nämnda territorier
Inte nödvändigtvis militär hjälp

Om artikel 5 aktiveras, kan medlemsländerna bistå på det sätt de själva anser lämpligt.
Det kan inkludera militär hjälp – men det är inte ett krav.
Har den någonsin använts?

Efter terrorattackerna den 11 september 2001 i USA aktiverades artikel 5 för första – och hittills enda – gången.
Inom 24 timmar efter attacken aktiverades artikeln, och dåvarande NATO-generalsekreteraren Lord Robertson informerade FN:s generalsekreterare om beslutet.
Inte bara en reaktion på händelser

Tanken om ”en för alla, alla för en” är inte bara en klausul – det är ett genomgående synsätt inom NATO.
Alliansen har flera permanenta insatsstyrkor som ständigt bidrar till det kollektiva försvaret.
Trumps tveksamhet

Trots att USA är det enda NATO-land som fått stöd genom en aktivering av artikel 5, har president Donald Trump ifrågasatt om USA verkligen skulle hedra artikeln om den behövde användas igen.
Tvivlen undanröjda i Haag

Men under NATO-toppmötet i Haag tidigare i veckan, när Trump fick frågan om han skulle stå fast vid artikel 5, svarade han:
”Jag står bakom den. Det är därför jag är här.”