Mattias Svensson
Att gå 10 000 steg om dagen har blivit väldigt populärt – men vad händer egentligen om man gör det?
Efter en sommar full av resor och avkoppling bestämde sig en kvinna för att anta utmaningen att gå 10 000 steg varje dag utan uppehåll.
Hon insåg dock snabbt att det fanns flera saker hon inte hade räknat med, och i en intervju med Elle delar hon nu med sig av sina erfarenheter.
Problem redan första dagen
Redan den första dagen uppstod komplikationer. Hon gav sig nämligen ut på sin långa promenad i gamla löparskor och tunna strumpor.
– Jag kände att blåsorna kom med en kilometer kvar, säger hon och tillägger att dag två definitivt inte var lättare.
Då var fötterna redan ömma när hon började gå, och blåsorna blev värre för varje steg. – Vid slutet av promenaden hade jag en blåsa som täckte hela högerfoten och en stor blåsa som täckte hela hälen på vänster fot.
Det var uppenbart att starten inte blev som hon hoppats, men efterhand började saker förändras.
Kroppen fick jobba hårt
När hon investerat i bättre skor och planerat en fast rutt började hon hitta sin rytm.
– Jag började öka farten, och när jag klarade rundan på under två timmar kändes målet mer realistiskt.
Men det var inte bara de fysiska skadorna som gjorde utmaningen svår. Kroppens naturliga begränsningar sattes också på prov – särskilt eftersom hon både gick och tränade dagligen.
– Höfterna, knäna och fotlederna påminde mig om att jag är 34, säger hon och förklarar att hon märkte i lederna att det vore klokt att ta pauser då och då.
Enligt Losing a Few Pounds var utmaningen ändå mycket effektiv, eftersom hon förbrände omkring 2000 kalorier om dagen.
Till sist konstaterar hon att hon lärt sig mycket om vikten av att lyssna på sin kropp – och att ge sig själv rätt förutsättningar från början om man ska klara att gå en mil om dagen.
