Mimmo Wiestål Fischetti
Vi pustar och stönar i vardagen – men inte av smärta, utan av något så enkelt som att sjunka ner i en stol eller resa oss upp. Fenomenet har fått namnet ”gubbstön”. Men vad ligger egentligen bakom ljudet? En fonetikprofessor har svaret.
Ett ljud från stämläpparna
Enligt Mattias Heldner, professor i fonetik vid Stockholms universitet, uppstår stönet direkt från våra stämläppar.
– Först fyller man lungorna med lite luft och sedan stänger man vägen ut genom att stänga röstspringan. När man öppnar upp igen strömmar luften ut – och det är då ljudet kommer, förklarar han.
Det kan alltså lika gärna ske när vi gör något fysiskt ansträngande som när vi vill markera att något känns tungt eller jobbigt, skriver TV4 Nyheterna.
Medvetet – eller helt omedvetet
Alla gubbstön är inte fysiologiskt nödvändiga. Ibland används de som en social signal, menar Heldner.
– Man kan göra det helt reflexmässigt utan att tänka, men också härma och göra det medvetet. Det kan vara ett sätt att antyda att en situation är lite jobbig, säger han.
Det är alltså inte bara kroppen som styr – ibland är det ren kommunikation.
Inte bara män som gubbstönar
Trots namnet är gubbstönet långt ifrån en exklusiv manlig företeelse.
– Jag tror att alla människor kan göra den här typen av ljud. Kvinnor och barn stönar också när något är tungt eller krävande, säger Heldner.
Det handlar mer om behovet att ge ifrån sig en markering än om kön eller ålder.
Ett universellt fenomen
Fenomenet verkar dessutom vara spritt över hela världen. Eftersom människans fysiologi är densamma oavsett språk och kultur, tror Heldner att liknande stön förekommer i många länder.
– Däremot kan det variera hur accepterat det är att stöna högt, beroende på kulturella normer, säger han.
Så nästa gång du hör någon pustande sjunka ner i soffan är det inte nödvändigtvis en ”gubbgrej” – utan en universell mänsklig reaktion.
