Mimmo Wiestål Fischetti
När EU diskuterar hur man kan använda frysta ryska tillgångar för att hjälpa Ukraina, återstår en fråga som få vill svara på: var finns pengarna egentligen?
Belgien i centrum
Vid det senaste EU-toppmötet stoppade Belgiens premiärminister Bart De Wever planerna på ett reparationslån på 140 miljarder euro till Ukraina. Lånet skulle finansieras med tillgångar från Rysslands centralbank – pengar som huvudsakligen ligger parkerade i Euroclear, den Brysselbaserade värdepapperscentralen.
De Wever kände sig orättvist utpekad. “Den fetaste hönan finns i Belgien, men det finns fler hönor där ute,” sa han syrligt och syftade på att andra G7-länder också sitter på ryska tillgångar, men utan att redovisa hur mycket.
En vägg av tystnad
Euronews kontaktade de västländer som tros hålla delar av de ryska centralbankstillgångarna: Frankrike, Luxemburg, Tyskland, Schweiz, Storbritannien, USA, Kanada, Japan och Australien. Bara Luxemburg och Schweiz gav raka svar.
Luxemburgs regering uppgav att landets innehav är under 10 000 euro – långt ifrån de 10–20 miljarder som EU:s egen forskningsenhet tidigare uppskattat. Schweiz, som inte är medlem i EU eller G7, bekräftade innehav på motsvarande 8 miljarder euro.
Andra länder tiger
Tyskland hänvisade till sekretess och EU:s sanktionsregler. Japan ville inte kommentera belopp eller placeringar men tros sitta på mellan 25 och 30 miljarder euro. Frankrike duckade helt frågan, trots att tidigare finansminister Bruno Le Maire tidigare sagt att 22,8 miljarder frysts där. USA svarade inte alls, även om en amerikansk rapport i fjol nämnde ryska tillgångar på cirka 4,4 miljarder euro.
Belgien ensam om öppenhet
Till skillnad från andra länder publicerar Euroclear regelbundet rapporter om de ryska tillgångarna – hur de är fördelade och hur mycket avkastning de ger. Den insynen saknas helt i övriga G7, där centralbankstillgångar blandas ihop med privata ryska förmögenheter.
En forskare vid EU-kommissionen påpekar att Ryssland redan vet var dess medel finns, vilket gör västländernas tystnad svår att motivera. “Det handlar snarare om att skydda politiska intressen och undvika risk för vedergällning,” säger han.
Storbritannien och Kanada – oklarheter och siffror utan innehåll
Storbritannien har varit pådrivande i frågan om att använda frysta ryska tillgångar till Ukrainas återuppbyggnad. Men siffrorna är förvirrande: den brittiska regeringen anger 32,6 miljarder euro i frysta tillgångar, men det gäller inte statliga – bara privata. Kanada uppger 114 miljoner euro i frysta tillgångar och ytterligare 291 miljoner euro i blockerade transaktioner, men utan att specificera hur mycket som tillhör Rysslands centralbank.
En unik och riskfylld process
Juristen Francis Bond beskriver situationen som “helt utan motstycke”. Aldrig tidigare har västländer försökt använda frysta statliga tillgångar som finansiering för ett krigsoffer. “De juridiska, finansiella och politiska riskerna är enorma – och vi saknar en tydlig karta för hur det här kan sluta,” säger han.
Transparensens pris
Medan Belgien står ensamt i att öppet redovisa Rysslands immobiliserade kapital, gömmer andra länder sina siffror bakom juridiska formuleringar. Frågan som återstår är enkel men laddad: om världen vill att Ryssland ska betala för sitt krig – vem vågar då visa var pengarna ligger?
