Mimmo Wiestål Fischetti
Specialläraren om sin gamla elev: ”Obehagligt och sorgligt”.
När Jessica Carlqvist såg bilderna på gärningsmannen bakom masskjutningen på Risbergska skolan i Örebro den 4 februari, möttes hon av ett bekant ansikte – en av hennes tidigare elever.
Det var Rickard Andersson, en man som beskrivits som enstöring och som var okänd för polisen fram till det tragiska dådet, skriver SVT Nyheter.
Jessica, som arbetade som speciallärare för elever med autism- och aspergerdiagnoser, undervisade honom för tjugo år sedan. Minnena av honom är fortfarande starka – inte för att han var utåtagerande eller pratglad, utan tvärtom.
– Jag tyckte det kändes obehagligt att jag visste vem det var, men också väldigt sorgligt, säger hon.
En elev som höll sig undan
Jessica beskriver Rickard Andersson som en av de mest tillbakadragna elever hon undervisat. Han var svår att nå, både pedagogiskt och socialt.
– Jag kan inte minnas att jag någonsin haft ett riktigt samtal med honom. Han svarade kortfattat när han tilltalades, men undvek i stort sett ögonkontakt. Det var utmanande, för det är svårt att undervisa någon man knappt har någon dialog med.
Hon betonar att det aldrig fanns några tecken på våldsamhet, men reflekterar över hur ensam han verkade redan då.
Vad gick fel?
Även om hon understryker att ingenting kan ursäkta hans handlingar, väcks ändå frågan om vad som kunde ha gjorts annorlunda.
– Det är viktigt att förstå vad som hände med honom efter skoltiden. Finns det något vi kan lära oss för att upptäcka varningssignaler i framtiden? Kan vi bli bättre på att fånga upp personer som riskerar att hamna i destruktiva banor?
Tragedin i Örebro har lämnat många i chock och sorg. För Jessica Carlqvist är det en brutal påminnelse om hur komplex människors livsvägar kan vara – och hur viktigt det är att se och förstå även de tysta och tillbakadragna.
