Romantiska relationer beskrivs ofta som trygga, kärleksfulla och stabila. Men vägen dit är sällan spikrak. Bakom bilderna av harmoniska par döljer sig ofta en period som många upplever som förvirrande, smärtsam – och i värsta fall relationsavgörande.
Just nu läser andra
Det handlar om tiden efter den intensiva förälskelsen. När vardagen tar vid, olikheter blir tydliga och känslor som irritation, besvikelse eller tvivel börjar smyga sig in.
För många kommer detta som en chock. Är det ett tecken på att något är fel – eller är det helt enkelt en del av relationens utveckling?
När förälskelsen släpper taget
Relationsterapeuter som intervjuats av HuffPost beskriver ofta den här perioden som en makt- eller konfliktfas. Det är då relationen går från idealiserad förälskelse till något mer verklighetsförankrat.
Partnern framstår inte längre som perfekt, utan som en människa med egna vanor, behov och gränser som inte alltid matchar de egna.
Partnern framstår inte längre som perfekt, utan som en människa med egna vanor, behov och gränser som inte alltid matchar ens egna.
Läs också
Det är också nu som konflikter ofta uppstår. Vissa par börjar gräla mer, andra drar sig undan. Ofta väcks inre frågor, ibland omedvetna: Är detta något jag kan leva med? Eller försöker jag förändra min partner – eller mig själv – för att få relationen att fungera?
En fas som ofta leder till uppbrott
Den här perioden inträffar vanligtvis någon gång mellan ett halvår och två år in i relationen, även om det varierar. För många par blir den avgörande.
En stor del av separationer sker just här, inte för att relationen är dömd att misslyckas, utan för att fasen är smärtsam och svår att förstå om man inte vet att den är normal.
Terapeuter menar att förälskelsen fyller en funktion: den gör att vi vågar knyta an. Men när den klingar av kommer ofta en känsla av besvikelse. Då projiceras ibland gamla sår, ouppfyllda behov eller tidigare relationsmönster in i den nuvarande relationen – ofta utan att man är medveten om det.
Alla påverkas – men inte lika mycket
Nästan alla relationer som blir tillräckligt långvariga går igenom den här fasen, men hur starkt den upplevs varierar.
Läs också
Personer med otrygga anknytningsmönster, tidigare relationstrauman eller stark rädsla för avvisande kan uppleva perioden som extra hotfull.
I relationer där den ena söker närhet medan den andra backar undan kan konflikten förstärkas. Samtidigt spelar förväntningar stor roll.
De som tror att kärlek ska vara enkel och friktionsfri riskerar att tolka fasen som ett tecken på att relationen är fel – snarare än som en del av processen.
När är det normalt – och när är det fel?
Experter skiljer mellan en sund konfliktfas och faktisk oförenlighet. I en ”normal” maktfas finns fortfarande respekt, ansvarstagande och en vilja att förstå varandra, även när det är svårt. Konflikter leder så småningom till lärande och fördjupning.
Men om relationen präglas av upprepade personangrepp, ansvarsflykt, ständig otrygghet eller grundläggande värderingskrockar kan det handla om något mer än en övergångsfas.
Läs också
Då krävs ofta stöd – eller ett ärligt beslut om att gå vidare.
Det går att ta sig igenom
Par som lyckas ta sig igenom den här perioden gör det sällan av sig själva. Det handlar om att bli medveten om sina egna mönster, våga ta ansvar för sin del i konflikterna och lära sig kommunicera utan att fastna i försvar eller skuld.
Relationsterapeuter betonar vikten av att se problemen som gemensamma, snarare än som något som ”den andra” orsakar.
När perspektivet skiftar från ”du mot mig” till ”vi mot problemet” ökar chanserna att relationen utvecklas i stället för att brytas ned.
Vad finns på andra sidan?
De par som tar sig igenom denna fas beskriver ofta en djupare, tryggare relation. Kärleken blir mindre idealiserad, men mer förankrad.
Läs också
Partnern blir inte perfekt – men verklig. Och just där, menar experter, börjar många relationer fungera på riktigt.
Källa: HuffPost