Mimmo Wiestål Fischetti
En grupp stillahavsdelfiner utanför British Columbia i Kanada har setts röra sig tätt ihop med späckhuggare – inte som byte, utan som följeslagare under jakten. Nu visar ny undervattensvideo att mötena kan handla om något mer än ”sällskap”: forskare menar att djuren faktiskt kan jaga lax tillsammans, i ett samspel som inte dokumenterats så här tidigare.
Filmade från luften – och under ytan
Det som sticker ut i den nya studien är hur detaljerat forskarna kunnat följa jakten. Med drönare och sugkoppsfästa ”taggar” med kamera och hydrofoner på späckhuggarna kunde man se både vad som händer vid ytan och under dyk ner mot omkring 60 meters djup, enligt UBC:s sammanfattning av forskningen.
I materialet syns späckhuggarna söka upp delfinerna, följa dem vid ytan – och sedan fortsätta efter dem ned i djupet där chinooklaxen finns.
258 möten på två veckor – och jakt nästan varje gång
Forskarna gick igenom observationer från augusti 2020 och registrerade 258 interaktioner mellan arterna under en dryg tvåveckorsperiod. Bilden som växte fram var tydlig: när späckhuggarna var tillsammans med delfinerna handlade det nästan alltid om födosök, jakt och ätande, enligt forskarna bakom studien som refereras av Nature Asia.
En tanke är att delfinerna fungerar som ”spanare” – och att späckhuggarna drar nytta av att fler ekolokaliserande djur söker av samma vatten, något som också lyfts i The Washington Posts rapportering.
Vem tjänar på samarbetet?
På ytan kan det se ut som att båda vinner.
Delfinerna verkar snabbt plocka rester när späckhuggarna väl fångat lax, enligt beskrivningar i bland annat The Guardian. Men lax är inte huvudföda för den här delfinarten, så forskarna tror inte att ”gratis mat” förklarar allt.
En annan möjlig belöning för delfinerna är säkerhet. I samma region finns också så kallade Bigg’s/transient-späckhuggare som jagar marina däggdjur. Att hålla sig nära en laxätande späckhuggargrupp kan då fungera som ett rörligt skydd, enligt resonemang som återges av National Geographic.
Alla håller inte med: ”Delfinerna kan vara en störning”
Samtidigt är inte alla övertygade om att det rör sig om ett äkta samarbete. En invändning är att delfinerna ofta är de som tar initiativ till kontakt – och att späckhuggarna snarare tolererar dem än ”bjuder in” dem, vilket ligger i linje med tidigare observationsstudier av liknande möten.
Även i den senaste bevakningen finns den skeptiska linjen: att det kan handla om opportunism och ”hänga på” mer än ett koordinerat lagarbete, enligt Live Science.
Därför väcker fyndet extra intresse
Att olika arter samspelar är inte ovanligt i naturen – men att rovdjur gör det på det här sättet, och dessutom verkar synka sina rörelser under jakt, är mer sällsynt. Forskare som studerar samarbete mellan arter brukar peka på samma kärnfråga: nyttan måste överstiga kostnaden, vilket diskuteras i bredare forskningsöversikter om samarbete och mutualism.
Om tolkningen håller kan det här alltså vara en pusselbit som flyttar gränsen för hur vi förstår jaktstrategier hos intelligenta havsdäggdjur – och visar att ”fiender” inte alltid beter sig som vi tror, när mat och överlevnad står på spel.
